Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Literatur.
länge har herskat, men det hindrar icke,
att den såsom andra halfsanningar skall små-
ningom utplånas. - Hvad säger Spencer om
gudsbegreppet? (Förf. Ek talar så ofta om gud,
hvarför jag här vill framhålla hvad S. säger
om gudsbegreppet, se First Principles $ 31).
Jo, han förklarar, att vårt personlighetsbegrepp
är alldeles för litet, alldeles för inskränkt för
att tilldelas den okända orsaken till altets
uppkomst. Det är nära nog lika torftigt som
att utrusta gud med fullständig mänsklig
gestalt. Spencer ser på den kristna religions-
formen såsom på alla andra. Den är nuti-
dens form för fattandet af det ovetbara. Mer
är den icke. Förgäfves skall förf. i Spen-
cers skrifter söka en sats, der han ger
kristendomen som uppenbarad religion en un-
dantagsställning. Från sin höga uppfattning
af lifvet och företeelserna blickar han ned
på de bestående formerna och tänker: de
skola försvinna som alla andra, men känslan
af det ovetbara skall stå kvar. Han har ock
till full evidens visat, att religionsformerna
endast. äro otympliga uttryck för den för dem
alla. gemensamma sanningen. Sid. 41, sv. ö.
af First Principles säger han: »hvarje religion,
ehuru den utgår från det tysta antagandet af
ett mysterium, fortgår dock senare till en lös-
ning af detta mysterium, förklarande det der-
med icke vara ett mysterium, öfvergående
det menskliga förståndet. Men en undersök-
ning af de olika lösningar de gifva, uppdagar
allas deras ohållbarhet.> Tror förf., att detta
Spencers. yttranden icke eger sin tillämplig-
het på kristendomen?
Jag vill tillåta mig alt anföra ett citat
af Spencer, hvilket ännu tydligare ådagalägger,
hvilken rang inom de andliga utvecklingssta-
dierna, han tilldelar tron på en gudomlig
uppenbarelse. Sid. 88, andra delen af svenska
öfversätllnmgen af Study of Sociology står:
»Såväl i närvarande tid som i förflutna tider,
inom vårt eget samhälle såväl som inom an-
dra samhällen, bedömer man och har bedömt
offentliga handlingar efter tvenne kriterier —
ell förmodadt guddomligt godkännande och
deras förmåga att befordra mensklig lycka.
Ehuru med civilisationens framsteg den tron
utvecklar sig, alt det andra kriteriet är jemn-
godt med det första; ehuru följaktligen för-
mågan alt befordra mensklig lycka kommer
mera direkt i betraktande, fortfar dock den
förmodade gudomliga sanktionen, sådan den
härledes ur den gängse trosläran, alt ganska
allmänt gälla som kriterium. Det orätta i en
handling fattas såsom bestående i den der
inneburna olydnaden mot förmodade guddom-
liga bud och icke i dess inre karakter såsom
förorsakande lidande för andra och för den hand-
lande sjelf. Den oundvikliga följden med af-
seende på den samhällsvetenskapliga speku-
lationen är denna, att institutioner och hand-
lingar bedömas mera efter deras skenbara
öfverensstämmelse eller icke-öfverensstämmelse
med den faststälda kulten än efter deras
syftning att befordra mensklighetens väl.»
Hvilket sätter Spencer sålunda högst: den
»förmodade» gudomliga sanktionen eller uti-
litetsprincipen? Och om man ändock skulle
vara i tvifvelsmål, behöfver man bara läsa
Data of ethics. Man finner der, hur Spen-
cer anser rättvisan vara etisk princip der-
för, att den bäst befordrar den menskliga
lyckan.
Hvad jag främst vill opponera mig mot
af det förf. yttrar på det nationalekonomiska
området, är det med ovanlig tvärsäkerhet
framkomna påståendet, att nöden är till stor
del, om ej till allra största delen, en följd af
lasten, icke tvärtom. I denna fråga är Ek
Spencers trogna lärjunge. Jag nekar icke,
alt det ligger en frestelse i att tro som förf.,
ty när man sjelf har det bra i verlden, hjel-
per det en alt med någorlunda sinnesro be-
trakta olyckorna, som öfverallt omgifva en.
Hon borde dock komma ihåg, att hon här-
vidlag står inför en fråga, som är ytterligt
svår all yttra sig i, och angående hvilken
vetenskapsmän intaga så afgjordt olika stånd-
punkter. Hon säger så lugnt om George och
Nordau, alt de förtiga med tystnad det fak-
tum, att en stor, om ej största delen af fat-
tigdomen och nöden är förorsakad af lätja,
slöseri och last.
Det är mildast taladt löjligt, detta yttrande
af förf. och visar endast, hur alldeles omöj-
ligt det är henne att sälta sig in i en annan men-
niskas tankegång, och hur föga duglig hon
derför är till kritisk verksamhet. - Om hon
uppmärksamt läst George’s arbete, »Framålt
skridandet och fattigdomen», måste hon hafva
märkt, hur George fått ögonen på jordräntans
betydelse, hur han framför allt lägger vigt
vid näturkraftens roll vid all produktion.
Kan icke förf. fatta, att detta småningom växt
sig in i George’s hela åskådning och gifvit
näring åt hans naturliga optimism, Icke för-
bigår han med tystnad det faktum, förf. på-
pekar; hvarenda rad han skrifvit säger mer
eller mindre: det är intet faktum; hela hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
