Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Under predikan.
— Jag tycker om eder alla. I ären
lyckliga, lyckliga redan här på jorden, ijem-
merdalen.
-— Det är just konsten i lifvet att finna
lyckan, en lycka, som varar beständigt både
i lifvet och döden. Men den kan man omöj-
ligt finna, så länge man tror, att nittionio men-
niskor af hundrade skola kastas til edert
kära helvete. -Uteslut detta både ur dina
predikningar och din tro, skall du både sjelf
kunna finna lyckan och visa andra vägen till
=" Tycka.
— Kanske, sade han.
— Säkert, invände Nils.
— Jag tror det; jag ser det, jag känner
det. - Men hvarför har jag ej trott det förr?
Nu skall också jag bli lycklig.
; — Så äro vi då lyckliga alla!
— Vi äro lyckliga alla, invände de
gamle.
— Ja vi äro lyckliga alla, jublade de
små.
Hvarför är icke vår nyare skön-
literatur populär?
Några anmärkningar tillegnade den literiära
venstern.
5 ket är ett ledsamt, men obestridligt fak-
() tum, alt vår rikt uppblomstrande no-
NA vell: och romanliteratur icke fallit den
stora allmänheten i smaken. Om än åtskil-
liga af våra yngre författare eller författarin-
nor rätt ofta lyckas vinna en suceés d’estime,
så gå de deremot nästan alltid miste om
någon betydligare materiel belöning för sitt
arbete. — Deras böcker »gå» icke; våra för-
läggare och bokhandlande hafva varit i till-
fälle att förvärfva en bedröflig erfarenhet om
den saken.
Hvarpå
kallsinnighet?
Publikum sjelft saknar både vilja och
förmåga att gifva annat svar på ett dylikt
närgånget spörsmål än det suveräna: »det
roar mig», eller »det roar mig icke», Kunde
man åter af författare erhålla deras innersta
mening om denna sak, skulle den utan tvif-
vel befinnas lyda så här: »publikum förstår
oss icke, dess literära smak är icke nog
uppodlad».
beror då denna allmänhetens
Utan tvifvel ligger det en god portion
sanning i detta svar, men vi måste anmärka
för det första, att författarne äro jäfviga, och
för det andra, att om publikens smak öfver
hufvud taget läte förändra sig i den åsyftade
riktningen, denna förändring redan bort göra
sig märkbar. Så har dock icke skett, allden-
stund den literära vensterns böcker i allmän-
het icke gå ut i större upplagor nu, än då
nyrealismens fana först höjdes här hemma:
Den unga författarskolans impopularitet
beror troligen äfven på andra, djupare orsaker.
RR
Det är ingalunda vår afsigt att försvara
allmänhetens literära smak. Man har nära
nog dagligen tillfälle att se, huru böcker af
minst sagdt tvifvelaktigt värde vinna stry-
kande åtgång; under det deremot förtjenst-
fulla arbeten röna ödet att höljas med dam
i bokhandlarnes magasiner. Detta beror utan
tvifvel på, att romantiken ännu har makten i
den stora allmänhetens sinnen — beklagligt
nog, men ursäktligt, då vi betänka, huru svårt
det är för hvar och en af oss, han må anse
sig för en aldrig så äkta son af tiden, att
göra sig kvitt den sjukan. Orsaken till denna
svårighet har Max Nordan lika sant som träf-
fande utvecklat i första kapitlet af »Lögnerna»,
om jag mins rätt. Han påminner nämligen
om, att vi lefva i en tid af allmänt missnöje,
och att vi gerna, då vi hafva tillfälle dertill,
vilja rikta vår blick tillbaka till andra tider
och lyckligare förhållanden, Det är klart, att,
då så är, en författare, som vill ställa fram
för tiden dess egen bild, afslöja dess fulhet
och blotta dess sår det är klart, att denne
författare icke alltid bör kunna räkna på den
stora allmänhetens ynnest.
Detta medgifvet, våga vi dock påstå, at
man med rätta kan ställa det krafvet på en
realistisk författare, att han skall ega förmåga
ingifva allmänheten intresse för den spegel-
bild af tiden, han framställer till beskådande.
Det korrektiv mot romantiken, han har
till uppgift att gifva, skall framställas i den
form, att läkemedlet icke ratas af patienten.
Vi erkänna, att detta är svårt, men det
är icke omöjligt. Det har på ett lysande
sätt lyckats för män, sådana som Zola och
Daudet. Hvarför skulle det som lyekats i
Frankrike, icke äfven kunna lyckas i Norden?
RR sk R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
