Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
205
som en ny och säregen arbetskraft, hvarige-
nom sambhällsfrågorna finge en mera allsidig
och sympathisk behandling. Hvad student-
lifvet vidkom, skulle det bli rikhaltigare, ge-
nom det karaktäristiska, det egendomliga i en
utvecklad kvinnosjäl och ej derigenom, att det |
skulle alstra kvinliga upplagor af manliga stu-
denter.
Fru Line Luplau tog derpå till orda:
» Vi ha nyligen bållit >Stavnsbaandsfest»
i Danmark, fest för bondefrigörelsen för 100
år sedan. Det var en fest, som alla i landet |
skulle samlas till, hettes det, och der kallades
till möte i hufvudstaden för att gå med i det
stora festtåget, till frihetsstoden, minnesstoden
om den tidens stordåd.
När man nu såg detta mäktiga tåg, skulle
man ju tro, att här i Danmark vore alla lif
egenskapsband lösta.
Men nej — långt der- |
ifrån! Detta tåg blef just ett talande vittnes- |
börd om, att sucken efter befrielse ännu ljuder |
i Danmark, ty många voro de män, som icke |
ville deltaga deri, emedan deras frihet var
trälbunden. Och kvinnorna voro heller icke
med. De voro medels ett maktbud uteslutna
från att deltaga. »Kvinnor och barn kunna
icke deltaga i festtåget,» hette det. På så sätt
firade vi befrielsefest den 20 Juni!
Likasom det för 100 år sedan var en
lång och bekymmerfull tillvaro förrän kron-
prins Frederik och hans män uttalade den
stora frihetslösen, på samma sätt är det nu
för kvinnan. Och den är ändå värre, hennes
ställning, ty den stackars trälbundne bonden
hade förslöats af herremannens piska, af att
herremannen förbrukat hans tid och lifskraft,
men vi kvinnor stå nu fullt vakna, med klart
medvetande om den orätt, vi lida, genom att
det så länge förhållits oss att lefva ett men-
niskovärdigt lif.
Till den omnämda Stavnsbaandsfesten
skref skalden Alfred Ibsen ett vackert poem,
af hvilket jag tillåter mig att citera några
strofer, alldenstund de tyckes mig passa på |
kvinnans förhållanden. Han skref:
>Stavnsbaand har vi nok tilbage,
Der er Baand i hundreyvis,
Fattigdom og Tryk og Plage,
Dumheds Sump og Dorskheds Is,
Der er Fördom og Forstening,
Rester af den gamle Trold,
Der er Trang paa Tro og Mening,
Og paa Tanker er der Told.»
Ja, »Stavnsbaand har vi nok tilbage, der
er. Baand i hundrevis,» och skulle jag här
uppräkna alla de band, hvilka binda friheten
för kvinnan, så blefve jag knappast färdig i
afton. Men för att nämna några af de vig-
tigaste, vill jag blott påminna om hustruns
omyndighetstillstånd i äktenskapet, kvinnans
utestängande från allt arbete i kommun och
STAL: Oi Str Va ÖV Siv
»Der er Fordom og Forstening, Rester
af den gamle Trold.>» Ja, det gamla trollet
fördomen, huru skola vi få honom dödad?
Huru skola vi få samhället till att uppskatta
oss som menniskor, hvilkas arbetskraft vore
mödan värd att vinna? Huru skola vi få en
hel del män att upphöra med att prisa sig
lyckliga öfver att kvinnan står som blomman
i trädgården, med sin skönhet och sin doft,
och fröjdar hans öga, upphöra med att be-
trakta henne som en leksak, han under fri-
stunderna sysselsätter sig med för sitt nöjes
skull? Huru skola vi få en hel mängd kvin-
nor att förstå, att ett lif i arbete, är den
största välsignelsen för en menniska? Huru
skola vi få en mängd kvinnor att kasta på-
fågelsfjädrarne med sitt bjefs och iföra sig en
drägt, som, andligt taladt, passar för en all-
varlig kvinna? 0, att det kunde skrifvas
utanpå hvarje kvinna: »Ej blot til Lyst», och
först och främst inuti hvarje kvinnohjerta:
»Ej blot til Lyst, men till arbete och fullkom-
lighet», så hade vi nått ett godt stycke framåt!
Genom hela kvinnorörelsen går en suck efter
förlossning och frigörelse, en suck så djup och
smärtfull, att den nog skall höras och smälta
de hårda hjertan, som så länge ha förhållit
oss vår frihet och menniskorätt. — Denna
suck har hörts rundt i de nordiska landen,
och derföre kom det hit både kvinnor och
män från hela norden, derföre, att de hade
förstått denna suck. Så vill jag då bedja
dem alla vara välkomna, både dem, som kommo
för att höra, och dem, som kommo för att
arbeta på, att sucken måtte förstummas, ja,
jag vill bedja dem vara välkomna till arbetet
under dessa samvarons dagar, och härtill vill
jag bifoga önskan om, att detta arbete må
bära ’rika frukter, så att vi snart kunna hålla
befrielsefest.
Lördagen d. 14 Juli användes förmid-
dagen till att skildra sakernas ställning i de
nordiska landen. Fru Bajer, Kvindelig Frem-
skridtsforenings ordförande, öppnade kongres-
sen. Hon hänvisade till huru skandinaviens
folk inom olika områden sökt samarbete.
Först var det studenterna, vetenskapsmännen,
hvilka kände slägtskapen både: i anda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
