- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
206

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

Det nordiska kvinnosaksmötet i Köpenhamn 1888,

språk, så kom skolmötena och slutligen arbe-
taremötena. Nu till sist möttes äfven kvin-
norna. —

Första punkten på dagordningen var Kvin-
nans rösträtt. Fru Luplan dirigerade.

Hr Bajer gaf en kort öfversigt af sista
vinterns förhandlingar i Folketinget om kvin-
nans kommunala rösträtt.

Frkn Bjarnesen (Isafjord) skildrade kvin-
nans ställning på Island. Den ogifta kvinnan
är röstberättigad vid kommunala val, när hon
fyllt 25 år, har ett ofläckadt rykte och betalar
kommunalskatt. Likaledes har hon rösträtt
vid prestval. Öfver hela Island begagna sig
numera kvinnorna af sin rösträtt. Den gifta
kvinnan på Island är deremot lika så omyndig
som den gifta kvinnan i Danmark.

Stud. fil. frkn Anna Bugge (Norsk Kvin-
desagsforenings ordförande) lemnade en öfver-
sigt af rösträttsfrågan i Norge. Det första,
praktiska steg gjordes genom ett föredrag, frkn
Gina Krog höll i Norsk Kvindesagsforening
i Nov. 1885. Under den diskussion, som
följde på föredraget, enades man om att skrifva
till stortingsmannen hr Viggo Ullmann, och
bedja honom inlemna förslag till tinget om
rösträtt för kvinnor. Hr Ullmann har nu
tillsammans med 8 andra medlemmar af tin-
get inlagdt förslag om, att der i Grundlagens
5 50 efter begynnelseorden: »Stemmeberetti-
gede er de norske Borgere» — skall inflickas:
»mänd og kvinder».

Kort efter frkn Krogs omtalade föredrag
— i December 1885 — stiftade 10 kvinnor
Kovinnorösträttsföreningen, som uteslutande
består af kvinnor och för närvarande räknar
ungefär 150 medlemmar. Denna förening har
ännu icke hållit några offentliga möten. Me-
ningen med den var i grunden att samla en
fast stock, att börja det egentliga agitations-
arbetet med. Hvarje medlems pligt är, att
skaffa så många aktiva medlemmar som möj-
ligt till föreningen och så många namn som
möjligt under en petition, som skulle öfver-
sändas till stortinget. Från och med i höst
är det meningen att medels föredrag landet
rundt, diskussion i pressen och på möten och
medels samlandet af underskrifter till den om-
talade petitionen, organisera en så vidt utsträckt
agitation man kan för kvinnorösträtten. Den
allmänna opinionen ställer sig till stor del
likgiltig gentemot denna fråga. De som äro
välvilligt stämda mot kvinnofrågan i sin hel-
het, anse rösträtten som kvinnosaksarbetets
slutsten, hvilken de följaktligen mena bör bli

liggande till allt annat på kvinnosakens pro-
gram genomförts. Sjelf var frkn Bugge af
den meningen, att rösträtten just skulle bli
det verksammaste medlet till att uppnå andra
fördelar — och till att behålla, hvad man uppnått.

Redaktör 5org (Helsingborg) redogjorde
för frågans ståndpunkt i Sverge. De politiska
förhållandena derstädes gjorde, att hon stod
rätt långt tillbaka. Sverges kvinnor ha kom-
munal rösträtt, men det betydde föga, allden-
stund de äro uteslutna från skolrådet, fattig-
vården och stadsfullmäktige. De få försök
som gjorts för att utvidga fältet för kvinnans
verksamhet inom dessa områden, hade hittills
icke krönts med framgång.

Frkn Alli Trygg (Helsingfors) medde-
lade, att den finska kvinnan har fullt utsträckt
kommunal rösträtt och valbarhet. Hon kan
inväljas i skolråd och alla komitéer, vara ord-
förande i alla frågor. I den stora finska sam-
skolans skolråd suto 3 herrar och 2 damer.
Frkn Trygg hoppades, att med tiden skulle
Helsingförs få en kvinlig borgmästare.

Härmed öfvergick man till dagordningens
nästa punkt: Fredssaken som kvinnosak.

Fru Bajer påpekade hurusom kvinnan
som moder, som uppfostrarinna kan utså en
säd, hvilken bär fredens frukt. I de länder
der militärismen vinner fotfäste, der ser man
också att kvinnan ifrigt arbetar med. År 1885
anskaffade 20,000 af Danmarks kvinnor 8
fästningskanoner, hvilka de skänkte landet.
Som motsats härtill utsände 1886, en krets
af danska kvinnor ett upprop i fredssaken,
att man måste intressera sig och arbeta för
densamma.

Frkn Anna Bugge förklarade, att i Norge
fanns ingen fredsfråga. Fredssaken betraktas
som en »utopi», hvilken har sin hemvist i
det tusenåriga riket och icke i vår syndiga
verld. Det, som skadade mest, var, att krigs-
politiken seglar under patriotismens flagga.

Löjtnant .E. Wawrinsky anförde det-
samma om Sverige som frkn Bugge om Norge.
Fredssaken låg i dvala, eller hade aldrig lefvat.
Man hade i Sverige två ordlekar: »Vill du
fred, så rusta dig till krig!» och »Vill du fred,
så bered dig på frihet!» Den första satsen
hade militarismens damer lagt sig på minnet,.
hvilka liksom de danska, hade utsändt ett upp-
rop till det svenska folket om att lemna pen-
ningebidrag till fästningsverk. Uppropet var
undertecknadt af många af Sveriges förnämsta
adelsnamn. ;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free