- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
208

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

Det nordiska kvinnosaksmötet i Köpenhamn 1888.

bruk så mycket som möjligt. Nykterhetsvän-
nerna veta, att ingen är född drinkare, utan
att det är drycelesseden, som skapar drinka-
ren, derföre vilja de hafva just seden bort.
Derföre förbinder sig hvarje medlem uti en
absolut nykterhetsförening att icke vilja sjelf
förtära eller bjuda ål andra rusdrycker
såsom njutnings- eller näringsmedel.

För det andra söker sällskapet att in-
verka på lagstiftningen för att få en absolut
förbudslag emot såväl svagare som starkare
rusdrycker.

Arbetet bedrifves genom föredrag, som
alla år föranstalta söfver hela landet och genom
broschyrer. Afven några större arbeten hafva
utkommit, tidningsartiklar i dagbladen, samt
egna tidskrifter i ämnet.

Hvad lagstiftningen beträffar hafva nyk-
terhetsvännerna hittills vunnit, att kommunerna
sjelfva ega bestämma öfver försäljningsstäl-
lenas antal, och detta steg framåt är inga-
lunda litet. Detta har haft till resultat, att
man i Finland under senaste året förspillt
flera millioner mindre på rusdrycker än före
den nya lagens tillämpning. På senaste landt-
dag visade sig emellertid en reaktion i den
allmänna stämningen i våra riksstånd. Doktor
Granfelt, som representerade - sin adliga ätt
i Ridderskapet och Adeln, stötte denna gång
på ett starkare motstånd än förut, och nykter-
hetens vänner hafva icke stora resultat att
vänta af nu afslutade landtdag.

Af nykterhetsmännen här i Danmark har
jag hört, att det hufvudsakligen är från de
lägre sambhällslagren nykterhetsrörelsen repre-
senteras. Samma förhållande eger rum i mitt
fosterland. De högre stånden, de lyckligare
lottade, göra icke mycket för den. Visserli-
gen gifva de saken sin kärlek och entusiasm,
men någon aktiv del i sträfvandet taga de
öfverhufvud icke.
såsom alls inga af de högre vore med; der
är ett antal bildade män, som hvar på sin
ort föra saken fram, studenter, filosofie kan-
didater, filosofie doktorer, t. o. m. framstå-
ende vetenskapsmän samt kvinnor från de högre
stånden, men dessa utgöra dock en liten mi-
noritet af sällskapet.

Icke alla kvinnor hafva fattat, att nyk-
-terhetsarbetet är tillika ett arbete för kvinnans
sak, på samma gång detär ett arbete för hela
nationen.

Men instinktlikt känna kvinnorna dock,
alt nykterhetsmännen äro deras och deras saks
bäste vänner, och jag hoppas, att äfven nyk-

Detta är icke att förstå |

terhetsmännen måtte känna, att komma kvin-
norna en dag med i representationen, då är
rusdryckernas sista timma slagen,»

Man öfvergick nu till redogörelsen af sam-
undervisningen.

Herr kand. Trier ansåg den vara af stor
betydelse, Som stöd för sin mening uppläste
hr Trier ett bref från en gammal skollärare,
hvilken under nära nog en menniskoålder
undervisat i en småstadsskola, der man alltid
haft samundervisning. Han var öfvertygad

| om, att samundervisningen var hufvudbetin-

gelsen för att sedermera kunna lefva rent.
Hr Trier omnämde äfven de glädjande
resultat, man redan sett af samundervisningen

| vid högskolorna, omnämde i samband härmed

Askovs utvidgade folkhögskola, der samunder-
visningen på det mest tillfredsställande sätt

| häfdat. sin rätt.

Fru Ragna Nielsen, f. Ullmann (Norge):

»Norge är, såvidt jag vet, det land i
Europa, der man kommit längst med genomfö-
randet af samundervisning. Det är två ting,
som bidragit härtill: fattigdomen och landets
tunna befolkning. I allmogeskolorna på lan-
det har derföre samundervisningen länge prak-
tiserats, och 1885 öppnades borgarskolorna
och elementarskolorna för flickor. Privatsko-
lorna följde efter, de färre af öfvertygelse-
skäl, de flesta af ekonomiska skäl. Nu är
det väl så, att man bör vara glad öfver, att
flickorna fått tillgång till den högre under-
visningen, men man må icke tro, att deras
likställighet med gossarne är fullt erkänd. I
kyrkodepartementets skrifvelse af den 25 No-
vember 1885 säges, att flickors upptagande
som elever endast må ega rum, då detta kan
ske utan ”väsendtlig olägenhet för undervin-
gen, och endast der ’klassernas talrikhet icke
lägger hinder i vägen för en en eller flera
flickors upptagande.” Detta är karakteristiskt
för såvidt som det likasom vid många andra
tillfällen visar, hur svårt det är för de flesta
män att fullt och af hjertat erkänna, att kvin-
nor och flickor ha rättighet till samma för-
delar som män och gossar.»

Frkn Hagmann:

»Vi stå tyvärr äfven i Finland på två-
delningssystemets område, med folkskolor, af-
sedda för allmogen och så kallade högre eller
lärda skolor, afsedda för den s. k. bildade
klassens barn. I den förstnämnda, folkskolan
på landet, har undervisningen i de flesta äm-
nen varit gemensam för gossar och flickor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free