Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Kovinnofrågan
och sedlighet.
Då ekonomisk olikställighet mellan könen
icke längre är eller kan vara basis för proleta-
riermoralen — hvilkeri är då dennas grundval?
Då icke själfuppehållelsedriften är det, måste
könsdriften vara denna grundval — något tredje
gifves ej. En samvetsgrann och fördomsfri
iakttagare af det moderna proletariatet skall
också finna, att proletarieräktenskapet ingås
uteslutande af kärlek — ty annat motiv fin-
nes: ej. !)
Kärleken kan med fog sägas hafva två sidor:
kärleken till individen af motsatta könet och
kärleken till afkomman — eller: behofvet af
könsumgänge och behofvet af alt få barn.
Bourgeoisiens egendomlighet är att tillfreds-
ställa dessa båda deldrifter af en stor drift
hos två olika personer: behofvet af kärlek till
motsatta könet hos mätresserna och behofvet
af kärlek till afkomman i familjen (d. v. s.
hos den legitima hustrun).?) Blott i undan-
tagsfall förekommer i bourgeoisien, alt den le-
gitima hustrun (hvars val i regel afgöres af
ekonomisk hänsyn) på samma gång är sin
mans älskarinna som hans barns mor. Ett
»godt partis betyder för bourgeoisien icke två
älskande individer utan två för hvarandra pas-
sande privatekonomier. Att bourgeois-ideolo-
gerna likväl ständigt /laga öfver att nittio
procent af alla. bourgeois-äktenskap blifva
»olyckliga» (sakna kärlek mellan makarne) —
är blott ett slående bevis för, till hvilken oer-
hörd grad bourgeoisiens lif är genomsyradt af
hyckleri och lögn.
Uti proletariatet bestämmer kärleken mellan
individerna äktenskapets ingående, samt denna
kärlek tillsammans med kärleken till afkom-
man äktenskapens varaktighet.?) Till grund
för det legitima bourgeois-äktenskapets lifstids-
långa varaktighet ligga framför allt ekonomi-
ska skäl — det illegitima bourgeois-äktenska-
pet är, som bekant, icke långvarigare än
tycket.
För den proletariska könsmoralen är blott
det äktenskap sedligt, som ingås och upprätt-
’) Liksom det finnes oändligt många öfvergån-
gar mellan bourgeoisie och proletariat, finns det
naturligtvis äfven oändligt många öfvergångar mel-
lan bourgeois-moral och proletarier-moral — hvil-
ket ej upphäfver giltigheten af ofvan sagda.
?) Denna företeelse kan i särdeles »ren> form
iakttagas på de regerande furstehusen.
;) Denna sats belyses af den företeelse, att t. ex.
i Berlin åttio procent af alla proletarier-äktenskap
först söka borgerlig konfirmation (civilvigsel) sedan
barn födts!
hålles af kärlek. För proletarier-moralen äro
kyskhet och trohet sedliga, blott om de be-
tingas af kärlek. AÅskes är (utom då den
nödvändiggöres af exklusiv kärlek till en viss
individ eller af solidaritetspligt) enligt prole-
tarier-moralen osedlig, såsom brott mot både
sjelfuppehållelse- och fortplantningsdriften. Alt
vara »ren» (d. v. s. ännu ej haft sexuellt
umgänge) kan för proletarier-moralen aldrig -
vara någon »dygd» — utan blott ett fysiolo-
giskt tillstånd. Osedligt kan densamma blott
kalla utträdandet ur detta tillstånd, om det
sker utan kärlek — d. v. s. af något annat
motiv än kärlek. I den proletariska köns-
moralen kan naturligtvis ideen om den sedliga
förpligtelsen att offentligt tillkännagifva äkten-
skap blott ingå i den mån, solidaritetsmora-
len sådant bjuder. Den proletariska könsmo-
ralen erkänner blott en auktoritet öfver sig,
nämligen solidaritels-moralen — som i sin
ordning är produkt af samhällsorganisationen
i sin helhet och sålunda med nödvändighet
under sig underordnar könsmoralen.t)
Vi hafva sålunda i samtiden funnit två
olika grupper af sedlighetsideer — men egent-
ligen blott en kvinnofråga. Ty eftersom kvin-
nofrågan är frågan om kvinnans ekonomiska,
sociala, politiska, juridiska likställighet med
mannen, existerar den blott för bourgeois-
kvinnan — proletariatet intar i ekonomiskt,
socialt, politiskt, juridiskt hänseende: en allde-
les egendomlig ställning, och den olikställig-
het, som ännu finnes mellan proletarierkvin-
nan och proletariermannen, beror: mer på re-
miniscenser från bourgeoisverlden än på någon
för proletarierförhållandena nödvändig egen-
domlighet. I denna mening kan man säga, alt
»kvinnofrågan är löst» i proletariatet. D.v.s.:
de rättigheter, som kvinnoemancipationens för-
kämpar fordra, ega proletarier-kvinnorna fak-
tiskt — och, om ej, så är det emedan hela
proletariatet (kvinnor och män) befinner sig
i en förtryckt ställning.
Men — hvilken af de båda grupperna sed-
lighetsideer skola vi karaklärisera som fördom,
föråldrad, oduglig att vara vår tids evolulions-
ideal, och hvilken som modern, som den, med
nödvändighet kommande, framtidens kraf mot-
svarande, således som ideal?
Svaret på denna fråga bestämmes naturligt-
") Detta blott antydningsvis! Solidaritetsmora-
len växlar naturligtvis med social miljö. Hvarför
densamma är en annan för proletariatet än för
bourgeoisien. Mer om denna fråga på ett annat
ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
