Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 25
K
damål, så må man ock vilja medlen, och för
att finna rätta medel i vissa fall, torde me-
ningsutbyte om saken kanske icke vara olämp-
ligt.
Ins. antager, att Framåt satt på sitt pro-
gram reformer, egnade att tillfredsställa
folkets behof af bättre upplysning, större kyrk-
lig frihet, större medborgerlig frihet genom
utsträckning af den alltför hårdt kringskurna
allmänna rösträtten, samt större församlings-
och yttrandefrihet. Dylika reformer kunna
visserligen dryftas i en tidning, men hvarken
en tidning eller hela tidningspressen samman-
lagd förmår att i dylika fall utföra mer, än
de förberedande arbetena. Det är i synnerhet
riksdagen det tillkommer, att utföra, förverk-
liga de af folket efterlängtade reformerna, och
på riksdagens sammansättning beror det, hurna
de ständigt återkommande reformförslagen be-
handlas. Om fortfarande sådana personer, som
hufvudsakligen vilja verka för endast parti-
intresse, derföre att: deras eget intresse icke
sammanstämmer med det helas, med folkets i
allmänhet, väljas till riksdagsmän, så skola
alla reformförslag, huru anspråkslösa de än
äro, ständigt, hädanefter som hittills, mötas
med ett bleklagdt nej, eller varda de reformer
i retrograd riktning, så som spanmålstullarne.
Att tullifrarne fingo sin vilja genomförd, be-
rodde visserligen på en olycklig slump, men
de hade redan innan Hr Larssons 11 kr. 58
öre kommo dem till hjelp organiserat sig så
väl som möjligt och arbetade under en disci-
plin, som varit värd ett bättre ändamål. Skulle
icke de frisinnade hafva något att lära deraf?
Skulle icke de, som önska komma framåt, i
den meningen som tidskriften af samma namn
tagit ordet, kunna förena sig till en falang,
med hufvudsäte i Stockholm eller Göteborg och
filialer öfver allt i landet? Skulle man icke
på diskussionsmöten, offentliga eller enskilda,
kunna öfverlägga om bästa sättet att arbeta
för val af frisinnade riksdagsmän? Man kan
måhända invända, att det är god tid med den
saken, det är långt till nästa riksdagsmanna-
val. Härtill svarar ins., det är hög tid att
börja arbetet. Först och främst böra de re-
former, som man önskar genomförda, grundligt
dryftas, så valmanskomitéer sammansättas, och
dessa. komitéer slutligen upprätta förslag till
riksdagsmän. Genom tidningsartiklar och bro-
chyrer böra valmännen väckas och samlas.
Allt detta fordrar tid, och börjar man icke i
rättan tid, så skall allt gå i de gamla hjul-
spåren endast derföre, att framåtskridandets
män icke hunnit organisera sig.
Spanmålstull eller ingen span-
målstull
är det erisäpple, som tvedrägtens gudinna in-
kastat i riksdagen just i rättan tid för att,
om möjligt, hindra vederbörande att se, hvad
som är den egeutliga och kanske enda orsaken
till »jordbrukarnes betryckta ställning.»
När vi här tala om jordbrukare, må vi taga
ordet i dess verkliga bemärkelse. Icke kan
man kalla de store egendomsegarne jordbru-
kare. De bruka icke sin jord. De utarren-
dera den, antingen helt och hållet, eller, i
vanligaste fallet, största delen deraf, ofta mot
summor, som sätta dem i stånd till att lefva
som furstar och ändå med öfverskottet öka
sina rikedomar. Vill man vara sann, må man
väl medgifva, att deras ställning icke kan kal-
las betryckt.
Sjelfegande jordbrukare, som ega och bruka
ett halft mantal och derutöfver och som till-
trädt sin jord utan skuld, kunna icke heller
klaga öfver något betryck, såvida de icke i
lefnadssätt velat likna de-store jordegarne, och
i så fall äro de ju-sjelfve orsak till sitt be-
tryck.
Men att sådana mindre jordbrukare, och det
torde vara de flesta, som antingen vid tillträ-
det haft skuld på sin jord eller nödgats låna
penningar för odlings- eller andra ändamål,
skola arbeta i idel betryck, iär så naturligt,
att man icke kan begripa, huru det skulle
kunna vara annorlunda med sådana räntor,
som de hafva att betala.
Det skall vara en särdeles lättskött laudt-
egendom, och det torde icke finnas många så-
dana, som gifva en nettoinkomst af 5 proc.
Om nu långifvare skall hafva dessa 5 proc.,
hvad blifver då låntagarens behållning?
Jo, nolll
Det är den höga räntefoten i Sverige, som
trycker landtbrukarne och utsuger dem.
Om jordbrukare i Sverige kunde få låna
penningar till samma ränta, som är den van-
liga i ändra kulturländer, 2 !/2 eller 3 proc.,
så skulle, det lider intet tvifvel, deras ekono-
miska tillstånd hastigt förbättras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
