Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSIGTERNA OM VINTERGATAN. 185
afseenden voro hans egna, skola vi lemna derhän — äro så vidt skilda från de
faktiska förhållandena, att endast Keplers stora namn kan förläna dem något
intresse. Mycket snart lemnade han gränserna för det positiva vetandet, hvilka
visserligen på hans tid ej voro så synnerligen vida, och lät sin fantasi fritt
utsväfva, uppställande dervid den ena hypotesen efter den andra. Först tillåter
ban sig utan något vetenskapligt berättigande det antagande, att stjernornas af-
stånd från solen förhålla sig till Saturni (den då kända yttersta planeten) af-
stånd liksom detta senare förhåller sig till solkroppens radie. — Vidare håller
Kepler före, att en tredjedel af den i verldsrymden befintliga materien är kon-
centrerad i solkroppen; den andra tredjedelen har åtgått till planeterna och till
etern (ett af Aristoteles begagnadt uttryck), som uppfyller rymden inom stjerne-
sferens konkavitet. Denna sfer är slutligen danad af den återstående tredje
delen. Då nu den inre sferytans radie är bekant på grund af hans hypoteti-
:ska analogi, så kunde han lätt beräkna eterns täthet i förhållande till solkrop-
pens. Tätheterna förhålla sig nämligen omvändt såsom de af lika stora qvan-
titeter materie uppfylda rymderna, och dessa förhålla sig åter säsom tredje
potenserna af radierna. Emedan nu den inre sferytans radie är 4 millioner
ggr större än solkroppens, så sluter han, denna gång med fullkomlig följdriktighet,
att eterns täthet endast är en 64 trilliondel af solkroppens. — För att utröna
det sferiska lagrets tjocklek, uppgör Kepler en tredje hypotes, lika litet mo-
tiverad som de föregående, den nämligen att materiens täthet i det i fråga
varande lagret helt enkelt kan beräknas genom att bilda det geometriska me-
deltalet af de båda föregående tätheterna; han finner sålunda lagrets täthet
vara en 2 milliondel af solkroppens. Härmed är lagrets volym äfven gifven,
då massan i detsamma är lika med solmassan. Efter en mycket lätt räkning,
som vi här kunna förbigå, finner man för lagrets tjocklek de ofvannämda tvenne
milen.
I Keplers skrifter finnas likväl ställen, som antyda en sundare uppfattning
och mindre vågade hypoteser om materiens fördelning i verldsrymden. Han
uttalar nämligen den tanken, att fixstjernorna möjligen äro solar i likhet’med
vår sol; men, då man genom den kopernikanska astronomien ej vinner något
afgörande af denna fråga, fann han ej något skäl att frångå det häfdvunna
föreställningssättet. W. Struve, som vi hafva att tacka för en särdeles lyckad
analys af Keplers m. fl. meningar om stjerneverldens konstitution, synes vilja
tillskrifva Kepler en benägenhet att så mycket som möjligt ansluta sig till den
då rådande verldsåskådningen i mening att underlätta det kopernikanska syste-
mets allmännare antagande.’ Huruvida hans åsigt om verldsbygnaden likväl i
någon väsentligare grad närmade sig våra dagars, framförallt, huruvida han hade
bildat sig ett klart begrepp om det oriktiga i att tänka sig materien omsluten
af en begränsande sferisk yta, kunna vi ej mer afgöra. Sannolikt synes det
emellertid ej vara.
1 Études d’astronomie stellaire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
