Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Politisk ekonomi. Af Vilhelm Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
afpassade efter olika samhällsklasser och individer. Det låter sig ju sägas, att
denna vetenskap är för juristen nödvändig af det skälet, att han måste vara
förtrogen med ekonomiens lagar och historia, emedan eljest rättskunskapen och
rättsskipningen blifva lika så ofullkomliga som kirurgien skulle vara, ifall dess
utöfvare saknade allmän läkarebildning. Man kan väl ock säga, att den politiska
ekonomien är af oskattbart värde för historikern och filologen, ty huru många
förhållanden, som omnämnas af romerske och grekiske skriftställare, skulle icke
för dem förblifva i dunkel, om ej den politiska ekonomien deröfver kastade
sitt ljus? På samma sätt kan man nog också räkna ut, hvad gagn denna veten-
skap gör teologen, gör handel och vandel såsom varande till tjenst för köp-
mannen, landtbrukaren, fabrikanten m. m. Men hur man än mäter ut den
nytta, som den politiska ekonomien gör på alla möjliga samhällsområden, så
skall dock alltid qvarstå en ofantligt stor rest af gagnelighet, som ej på klasser
eller individer kan utportioneras, af det enkla skälet att denna nytta är ett
»eommune bonump», ett godt på hvilket ingen framför den andre kan göra an-
språk, men som är af den vidtomfattande beskaffenhet att vara till hjelp och
gagn för alla, för samhället i dess helhet som ock för enhvar dess medlem.
Ofta har, äfven af vetenskapen, den grundsatsen blifvit gillad, att den
enskildes egennytta, individens egoistiska sträfvan att förbättra sitt ekonomiska
läge och förskaffa sig en bättre ställning i samhället utgör den mäktigaste drif-
fjedern för utvecklingen, men aldrig har väl af någon detta krasst materialistiska
åskådningssätt blifvit framstäldt med en djerfvare och afskyvärdare öppenhet
än af Sismondi. »Söko — säger han — »edert eget intresse framför allt;
ni skall finna det genom att blifva föredragen framför edra medtäflare, vare
sig det handlar om att köpa eller arbeta; ni skall finna det genom att fast-
ställa de mest vinstgifvande vilkor, som i eder förmåga står att åstadkomma,
gent emot dem af hvilka ni betjenar eder, vare sig det gäller att köpa af dem
eller att läta dem arbeta för eder. Måhända skall ni derigenom bringa dem
i elände, måhända skall ni ruinera dem, måhända förstöra deras helsa eller
bringa dem om lifvet. Än sedan! Det angår eder icke; ni representerar konsu-
menternas intresse; men enhvar är i sin ordning konsument; ni representerar:
då allas intresse, national-intresset’». Genom att sätta egoismen i system har
man velat skyla det frånstötande i densamma, i det man tillerkände den ett pa-
triotiskt syfte.
Såsom man ser, är härvid meningen, att såsom ensam berättigad grund-
sats i den menskliga verksamheten på detta område erkänna den klokt beräk-
nande sjelfviskheten; men det behöfver väl knappast sägas, att under dylika för-
hållanden förvärfsbegäret i det enskilda och offentliga lifvet slår öfver till en
omåttlig lystnad efter denna verldens goda, till sträfvan efter monopol och privi-
legier; sparsamheten blir snålhet, och det genom inga högre lagar styrda och
tyglade begäret efter njutningar förer lätt till en sedeförderfvande lyx, till omått-
lighet och slöseri. Godsegaren och den store fabriksidkaren, som icke hyser
! Sismondi: Ftudes sur Véconomie politique. Paris 1837, I. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
