Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Nyare svensk landskapsbeskrifning. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
teckningar Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860), som kan anses epokgörande
för detta slag af antiqvarisk topografi. Sedan har hr Hofberg sammanfattat
resultaten af sina undersökningar i Nerikes gamla minnen (1868), der afbild-
ningarna förtjenat vara bättre, samt dessutom utgifvit en Förteckning öfver
Nerikes fasta fornlemningar (1871), ett häfte hvars idé förtjenar det varma-
maste förordande, emedan det är afsedt för spridning bland landskapets befolk-
ning och sålunda bildar på samma gång en välkommen upplysning om hvad som
finnes och en kraftig hämmsko på den alltjemt blomstrande förstöringen af dy-
lika minnen. Det skulle för öfrigt föra oss för långt att uppmärksamma och
närmare omtala de flere landskapsföreningars tidskrifter, som ytterligare finnas
och hvilka alla i större eller mindre mån beröra vårt ämne. Deremot kunna
vi ej underlåta att erinra om den allmänna svenska fornminnesförenvingens verk-
samhet, hvilken särskildt i dess tidskrift (b. 1, 2, 3: 1, 2; 1871—77) varit
egnad att lifva intresset och verksamheten för landets antiqvariska och konst-
arkeologiska topografi. Det samma kan i viss mån sägas om K. Vit. Hist.
och Ant.-Akademiens månadsblad (1872 ff), der strödda bidrag af samma art
äfven förekomma.
Mindre lyckligt lottad har deremot vär konstarkeologiska topografi varit
under senare tiden. Strödda bidrag finnas väl inryckta här och hvar i de ar-
beten, vi i de båda föregående klasserna omtalat; men nägra större öfversigter
eller försök till mer omfattande bearbetningar efter nutidens fordringar sakna
vi ännu. Vi anse nämligen ej det temligen underhaltiga planschverket Märk-
ligare svenska kyrkor (1872, afbrutet), såsom förtjent af vidare uppmärksam-
het. Vår nyaste konsttopografiska literatur inskränker sig hufvudsakligen till
små resehandböcker af fröken O. Carlén öfver Stockholms slott, Drottningholm,
Gripsholm, Skokloster, Tullgarn o. 8. v., tyvärr okritiska och vanstälda af fel
i namn m. m. samt till några enstaka förteckningar öfver större konstsamlin-
gar, de i nationalmuseum, å Gripsholm (1870) och Vibyholm (1876). Den
sistnämda, ’ utarbetad af grefve C. Bonde och åtföljd af en samling konturteck-
ningar, är ett praktverk, som äfven i afseende å uppställningen och enskild-
heterna kan tjena som mönster, särskildt vid förtecknandet af porträttsamlingar,
på hvilka vårt land är så rikt. Men konstvetenskapen och den konsthistoriska
granskningen äro ännu hos oss så nya, att man väl knappt kan begära verk-
ligt värderika konsttopografier förr än längre fram. En författare i Vit. Hist.
och Ant.-Akademiens månadsblad för året, d:r H. Hildebrand, har särskildt
för vårt lands kyrkor påpekat behofvet af mer tillfredsställande och med större
vetenskaplighet författade inventarier än de torftiga som ännu finnas; och vi
instämma häri till alla delar. Företaget att summariskt trycka hvad som hit-
tills finnes samladt rörande dessa märkliga förvaringsrum för äldre tiders konst
och konstindustri måste också, oaktadt dess insedda otillräcklighet, anses såsom
af behofvet påkalladt. Emellertid kräfvas ännu betydande ansträngningar, innan
vår konsttopografi kan anses hunnen i jembredd med öfriga arter af Sveriges
landskapsbeskrifning: och detta är således ctt af de områden på hvilka krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
