Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Sinneverld och andeverld. Af K. P. Arnoldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
forskarne! Ju längre man går tillbaka i mensklighetens häfder, desto mera
bildrikt och målande är språket. Sak samma i fråga om religionerna. Natu-
ren klarnar i menniskolifvet. Men vi behöfva icke vända oss till det aflägsna,
för att vinna stöd för vår uppfattning. Det gifves ännu icke ett enda stad-
gadt trossamfund, som tänkt sig himmelen annat än under materiens form.
Gudar och afgudar, ljusets och mörkrets englar, helgon och spöken äro alla
materiela. Sjelfva spiritismen utgör intet undantag. Andarne hafva sinnen
liksom vi, uppenbara sig i olika bilder och kunna till och med sätta tunga
föremål i rörelse. Sådant är äskådligt, och värt tänkande kan icke undvara
åskådningen. I bilden kan ju sanningen ligga öppen och klar, ehuru hon skju-
tes åt sidan af konstigt hopfogade ord. ”Triffande yttrar Emerson: »Om en
menniska under loppet af ett värderikt samtal ger akt på sin andliga verksam-
het, skall hon finna, att samtidigt med hvarje tanke framställer sig för hennes
sinne en materiel bild, såsom en passande drägt för den samme.» Till och
med ioom filosofien, ända upp till den följdriktiga idealismen, kan tanken icke
göra sig fri från bilden.
Härmed är dock icke sagdt, att det ej gifves någon sanningsgrund för
s. k. andeväsen. Långt derifrån. Redan luften är genomskinlig, och kan, i
sitt lugna tillstånd, hvarken ses eller höras och ännu mindre gripas med han-
den. Hon är dock en kropp, och kroppar äro dessa otaliga varelser, som icke
ens de väpnade sinnena kunna uppfatta. Luftiga väsen eller andar kunna nog
vara verkliga, om de också tänkas oberoende af stängda dörrar. Endast för
dem måste sådana luftväsen vara idel blåa dunster, som förena, att förnufts-
lifvet icke kan tänkas utan våra närvarande lifsvilkor och former. Dylika per-
soner tränga ju icke heller till bevis från vår sida, då de i alla fall förneka
andeverlden, churu på grunder som vi finna lösa och intet bevisande.
Den frejdade engelske naturforskaren Aifred Russel Wallace, som samtidigt
med Darwin af sina undersökniovgar leddes till åsigten om de organiska varel-
sernas gemensamma upprinnelse och arternas tillkomst genom naturligt urval,
har sedermera, dels genom cgna erfarenheter, dels genom att med dessa jem-
föra andras med trovärdiga vitnesbörd styrkta rön, kommit till att erkänna
såsom verkliga vissa gåtfulla företeelser, som af spiritismen göras ’gällande så-
som bevis för menniskans samband med högre förnuftsväsen och dessas inver-
kan på hennes verld. Hans öfvertygelse är, att denna lära långt ifrån att stå
i strid med den darwinska läran om utvecklingen, fast mera lemnar en nödig
fyllnad till denna, i det hon kan gifva en förklaring af just det, som icke kan
förklaras genom det naturliga urvalet.
Wallace är likväl vida skild ifrån att medgifva några underverk i den
häfdvunna meningen. Hela verldsutvecklingen är en oafbruten kedja af orsa-
ker och verkningar, och alla lagar för tillvaron stå i samband sins emellan.
En händelse, som afbröte denna kedja. som — om ock blott för ett ögon-
blick — upphäfde en naturlag, skulle derför tillintetgöra hela verldsordningen.
Lagbundenheten af hela tillvaron är en nödvändig förutsättning för all erfa-
renhet. Erfarandet af händelser, som delvis upphäfva denna lagbundenhet, är
derför en sjelfmotsägelse. Om man med underverk menar sådana naturlagarne
delvis upphäfvande tilldragelser, äro de derför omöjliga och otänkbara. Men
vi ega ingen fullständig och uttömmande kunskap om alla lagar för tillvaron.
Vi kunna derför icke förnuftigtvis neka verkligheten af en företeelse blott der-
för, att hon icke kan förklaras enligt några af oss hittills kända lagar. Men
man har i allmänhet förutsatt, att sådana gåtfulla företeelser stå i strid med
naturlagarna, och tron på deras verklighet har derför, i man af naturvetenska-
pernas framsteg, allt mer försvunnit bland de bildade. Men hon har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
