Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - Teaterhistoriska anteckningar. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
men äfven af. de naknaste uppgifter kan man slutligen leda sig till ett omdöme
om det hela. Det är räkenskaperna, som här liksom i så många andra fall få
erbjuda sina skelettartade upplysningar såsom ersättning för utförligare urkun-
der. Vid en granskning af Räntekammarböckerna från drottning Kristinas tid
hafva vi funnit att hofvet då ganska ofta förlustade sig med teatraliska nöjen.
Oftast antogo de dock formen af balletter. Alltifrån drottningens myndighetsår
arbetades flitigt på ballettsalens iordningsställande. Arbetet stod under upp-
sigt af ballettmästaren Beaulieu, och salens dekorerande utfördes af mäster
Henrik Målare. Till kostymer, mattor och ljus m. m. åtgingo ganska bety-
dande summor, och många af hufvudstadens förnämsta köpmän omtalas såsom
leverantörer för ballettens behof. Det var dock icke endast detta slags nöjen
man med begärlighet omfattade. I ballettsalen hade äfven en teater uppförts
under ledning af »arkitektören» och ballettmästaren Ant. Brunati. 1644 och
följande år omtalas icke sällan komedier, hvilka der’ spelades, och äfven all-
varligare skådespel hafva der blifvit uppförda. En anteckning för den 12 Maj
1649 t. ex visar att en viss skomakare, vid namn Mårten Liebe, då erhöll liqvid
»för arbete till H. K. Maj:ts hoffolkz behof till sist anstellte Tragedia här
på slottet, uti ’Skoor och Stöflor». Såsom häraf synes var det väl egentligen
hofpersonalen, som härvid uppträdde. Att här stundom äfven funnos yrkes-
skådespelare få vi också se, och icke blott sådane lustighetsmakare som Simon
Danefält, hvilken »med sina gesäller dansade på linor för H. Maj:t på Åkes-
hof», (1643) utan äfven teatertrupper. En sådan omtalas nämligen år 1653,
då en viss Trial Parkau, sannolikt direktör, fick mottaga 600 daler s.m. »för
Comedianterne, som för Hennes Konvgl. Maj:t spelat hafva». Utom denna trupp
nämnes endast en komediant, som spelat 6 år förut och derför erhållit sin
vedergällning, men icke ens i honom kunna vi tänka oss att hafva funnit
Monchaingre. Han uppträdde under det i komedien väl bekanta namnet Jean
Potage, som af fransmännen begagnades likasom nederländarnes »Pickelhäring?,
tyskarnes »Hans Wurst», engelsmännens »Jak Puddingp, italienarens »signor
Macaroni? o. s. v., representerande folkets mest bekanta favorit-rätt. De buros
af gycklare i den burleska genren, men till dem hörde ingalunda Monchaingre.
Han spelade stora tragiska roller och vann i dem beundran, ehuru somliga an-
sågo att han icke alltid var fullt »naturligp. Kanske menades dermed att han
stundom förföll: till en öfverdrifven patos, — tragiska skådespelares vanligaste
hufvudfel. Alltså — i Sverige söka vi fåfängt hans spår, och dock bar han
sannolikt icke förgäfves drottningens namn.
Det är bekant, att när drottning Kristina lemnade sitt lands öden i vär-
digare händer och uppsökte den lockande södern, rönte hon på de flesta ställen
under sin resa ett särdeles festligt mottagande. Mademoiselle Montpensier skil-
drar på mera än ett ställe i sina memoirer teatraliska fester, som af drottnin-
gen bevistades, och hvartill förnäma personer från när och fjerran skyndade,
för att få betrakta mindre skådespelen än den ryktbara nordiska drottningen,
åt hvilkens uppträdande man scdan i tysthet hånlog. Men äfven innan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
