Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Egyptologi. Af Karl Piehl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den egyptiska kronologiens förnämsta källor utgöras af dels monumentens,
dels de klassiske författarnes vitnesbörd; bland de senare intages obestridligen
främsta rummet af Manteho’s i åtskilliga redaktioner för handen varande
historiska fragment. Innan ännu nyckeln till hieroglyfiken blifvit funnen, voro och
gälde de senare såsom enda källor, och då de sins emellan ej alltid stämde
öfver ens, så hade de moderna amatörer, som åt frågans lösning offrade sin
tid, godt tillfälle att lägga i dagen, hvilka storverk menniskoanden kan uträtta,
när hon får gifva fantasien fria tyglar. Ställningen förändrades i någon mån,
när man lärt tolka de egyptiska monumentalinskrifterna och i deras uppgifter
funnit korrektiv af ojäfaktig giltighet. Kritiken efterträdde godtycket som
grundsats vid tolkningen, om än det senare stundom envist sökte bibehålla sin gamla
plats. Man fick emellertid fortfarande som utgångspunkt nyttja Manetho, ej
monumenten, ty genom dessa voro de särskilda dynastierna ej så pass väl
representerade, att en rekonstruktion af kronologien på grundvalen af dem kunde
verkställas[1]; och häri får just sökas grunden till, att kronologien ännu är och
sannolikt alltid kommer att förblifva den minst solida och mest vilkorliga af
de delar, hvilkas enhet egyptologien bildar.
Bland de olika redaktioner af Manetho, som, trotsande seklens stormar,
kommit till vår tid, har den af Julius Afrikanus traderade numera bästa
vitsord, emedan den till skilnad från flertalet ej i tendensens tjenst — för
hoplappande af den traskostym, som kallas biblisk kronologi — blifvit vanstäld.
Böckh är den, som först på ett bestämdare sätt synes hafva betonat
nödvändigheten af att öfvergifva den eklektiska metoden — att ur de olika listorna
plocka ihop särskilda uppgifter, hvilkas enhet naturligtvis blefve ingen! — och
af att välja en källa, som han ansåg borde vara den afrikanska, i hvilken
mening så Lepsius som Lieblein och den något senare framträdande, högt
förtjente, Lauth instämma[2].
Lepsii »die Chronologie der Aegypter» får väl anses som det för en
kritiskt-systematisk behandling af kronologien grundläggande arbetet. Afrikani
redaktion är här, som nämdt, källa, men ej den enda, då Lepsius för
systemets skull tillåtit sig ändringar af mer eller mindre godtycklig art. Lieblein
anmärker äfven härom: »Man kan ej låta besticka sig af det skarpsinne, han
(Lepsius) lagt i dagen genom sina kombinationer af Manethos olika redaktioner
sins emellan, och genom dessas sammanställande med de egyptiska monumenten;
ty det nakna faktum, att han förändrat källorna för att bringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
