Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»MORGONVÄKTER.? 407
troliga bref till Böklin. Det är något annat, som där
framkallar uttrycken af hennes indignation.
»En enda sak har förvånat mig under all denna recen-
sering», säger hon, »och det är Almqvists uppenbara oär-
lighet. Det är så klarskenligt, att han i sin recension ofta
talar emot bättre vetande. Han kan icke tro på den skrif-
tens ingifvelse, som han försvarar . .. Han kan icke tro
på en bokstaflig inspiration, som utom alla andra svårig-
heter har det emot sig, att det finnes (enligt Tholuck) icke
mindre än 40,000 olika läsarter inom Nya testamentet; och
inom Genesis allena 300 af vikt; han kan ej som lärd och
teolog ignorera detta. Och ändå —! Huru kan man,
helst i sådana ämnen, vara oärlig? Huru tala mot bättre
vetande?! Jag begriper det icke...
De nedrifvande recensionerna voro emellertid icke de
enda. Månget varmt erkännande uttalades äfven offentligt
och enskildt öfver Morgonväkterna. Bland annat togos de
i försvar från ett oväntadt håll.
Fredrika hade på hösten 1841 gjort bekantskap med
Tegnér, en bekantskap, som han sförberedt genom bref
och på det älskvärdaste vis. Tegnér var dock nu blott
en skugga af sig själf. Hon fann honom visserligen fullt
återställd från sin sinnessjukdom men »kroppsligen mycket
försvagad». »Hans knän vackla», säger hon, soch han ser ut,
som om han vore sjuttio är, och är dock blott femtioåtta.
I hans inre har nog åtskilligt förändrat sig och skridit
framåt och blifvit mildare och allvarligare. Dessutom är
han oändligen älskvärd att tala och tvista med. Han hör
så vänligt på och erkänner stundom så godt egna misstag
och förvillelser. Tegnér liknar ett tempel, i hvars förgård
vilda vindar grasserat; det heliga har äfven lidit af dem,
men det allraheligaste är ännu oantastadt; där hvila lagens
taflor i rent guld, och keruber med strålande vingar vaka
öfver dem. Gud bevare honom! Jag fruktar dock, att
hans snille och hans lif luta till deras nedgång på jorden.»
: >Almqvist lefver i och af paradoxer och tror väl knappast själf på
dem», svarar Böklin i nästa bref:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
