Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
fadren och brödren samtalade i rummet bredvid. Hon
lyssnade och hörde Gustaf säga:
— Jag ber pappa, skicka bort Constance på en
tid till faster Anna. Hon har ju länge varit
ditbju-den. Det går ej an att hon stannar här och låter
Arvid narra till sig hennes hjerta. Han kan icke
blifva hennes man.
— Men för f—n Gustaf, hvarföre skulle han
icke kunna det, utropade fadren.
— Derför att han icke är en nog hederlig
menniska att jag i hans händer ville se min systers lycka
anförtrodd.
— Hvad har han då gjort som icke är
hederligt? frågade morbror.
— Ehuru obehagligt det blir att framdraga
bevis emot Arvid, hvilka skola öfvertyga pappa att han
icke är en man för Constance, vill jag likväl göra det.
Här avbrötos de af någon som inträdde från det
yttre kontoret.
Constance kom upp till mig aldeles öfvergifven
och uppbragt på brödren. En stund derefter inträdde
Gustaf. Constance skyndade emot honom och
förebrådde honom att han sökte skada Arvid och
förstöra hennes lycka. Gustaf afhörde henne utan att
de framkastade förebråelserna uppväckte hans harm,
och när hon började gråta drog han henne ned
bredvid sig, slöt henne i sina armar, kallade henne sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
