Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 -
förblef hon sig ändå lik; alltid kärleksfull, alltid mild,
öm och uppmärksam.
Våren kom och med den en ny sorg, nemligen
underrättelsen om att Constances’ man dött. Äfven
denna bar Constance med en sinnesstyrka som gjorde
att hvarje klagan, som smärtan velat frambringa,
stannade inom hennes slutna bröst.
Några veckor förgingo. Vi voro nu i början af
sommaren. Det var afton. Lilla August satt och
lekte på verandan och Constance hade sin plats
bredvid honom. Med hufvudet stödt utaf handen och
följande den stackars gossens rörelser, tycktes hon i sin
ensamhet helt och hållet öfverlemna sig åt sina
sorgliga betraktelser.
Arvid hade på morgonen varit särdeles häftig
emot Constance och under utbrottet deraf anklagat
henne för att vara orsaken till gossens olycka.
Sedan han sagt detta och mycket mera som var lika
orimligt, hade han gått bort och icke varit synlig på
hela dagen.
Under det Constance satt fördjupad i tankar,
nalkades Arvid från vägen. Han stannade vid grinden
och betraktade en lång stund barnet och den
grubblande modren, öfver hvars ansigte hvilade en till
nedslagenhet gränsande smärta, hvilken hon eljest tå
omsorgsfullt sökte dölja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
