Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 -
— Det är bara inbillningar af dig; allt är nu ju
liksom förr, tycker jag.
— Nej det är det icke — någonting är i olag, det
märker jag tydligt. Håller du inte af mig längre,
som du gjorde förr?
Anna vände sig bort och dröjde en stund med
svaret; då hon slutligen uttalade det, darrade rösten
något.
— Jo. det gör jag visst, Mattes — du är min
barndomsvän och din lycka önskar jag framför allt annat.
— Tror du då inte, att jag har funnit den, när jag
fått Greta — Har du något emot henne?
— Nej, det har jag inte — Greta är den bästa
flicka, jag känner — fäst hon är lite häftig af sig och
orolig till lynnes, skall hon nog bli en duktig hustru;
om bara ni håller af hvarandra, bli ni nog lyckliga.
— Men, så säg mig då hvad som felas dig — jag
kan inte lida att se dig så sorgsen jemt och kunde
jag få dig glad igen, gåfve jag gerna bra mycket till.
— Kära Mattes, bry dig ej oiu mig — tro mig du,
det felas ingenting och jag har aldrig kännt mig så
lycksalig, som jag nu är.
Men Mattes kunde ej blifva öfvertygad af Annas
ord, ehuru han ej längre försökte utforska henne.
Det var något inom honom, som sade, att Anna
ej talade uppriktigt och ehuru ban ej fullt kunde göra
klart för dig alltsammans, anade han dock samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
