Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 151 -
— Ja nog är det sannt. Jag vill komma ut lite
och när far och mor äro raska, gudskelof, så behöfva
de mig ej hemma.
— Men hvarföre kan du ej stanna inom socknen,
så att vi få ha: dig nära till oss? Nu skall du ju
så långt bort, att vi knappt få träffas.
■— Jo ser du, liär man i all sin dar ej varit utcm
egen sockens gränsor, så kan det väl vara roligt att
få se sig omkring lite och när fars slägtingar i
Enånger frågade, om jag ville komma till dem, så svarade
jag gerna ja dertill.
— Det der kan jag ej begripa. Du stannar väl
hemma ändå öfver mitt bröllop — det blir just
söndagen före michelsmess-dagen.
— Tack, kära Mattes, för det du vill se mig
närvarande på din högtidsdag, men jag kan ej — jag har
lofvat att komma till farbror åtta dagar före den
24:de Okt. och det är så lång väg att fara tillbaka.
— Man icke är du så behöflig, hos honom — om
du kommer några dagar sednare, så går det nog för
sig. Kära, kära Anna, tillade han och fattade hennes
hand, du får lof att vara med på mitt bröllop; om
jag skulle sakna dig der, så kan jag ej ha’ någon
glädje. Du är min barndomsvän, visa mig nu, att du
håller lite af mig och lofva mig, att uppfylla min
hjertliga bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
