Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig känna din kärlek, lär mig älska dig än mer än hittills, mer än allting annat — — men, ack Herre, är det möjligt, så gif mig ock här på jorden någon att älska och lefva för!»
Granens ljus strålade klarare, syrénbuketten vid dess fot doftade friskare och ljufvare, och Estrids själ fylldes af en stilla julfröjd: »Så älskade Gud världen, att han utgaf sin ende son» — — »skulle han icke ock gifva oss allt med honom?»
Då Estrid följande morgon kom hem från julottan, fann hon tvänne nyss anlända bref på sitt skrifbord. Det ena innehöll ett erbjudande af en fördelaktig plats till nästa höst vid en af hufvudstadens flickskolor. Estrid hade ganska mycket funderat på, hvar hon skulle få fortsätta sin lärarinneverksamhet; detta anbud kom nu som en glad öfveraskning. Det var en ofantligt stor framgång att så utan vidare bli förmånligt engagerad och därtill på en plats, där hon hade många utvägar till fortsatt utbildning och utveckling. — Estrid var ock så upptagen af den välkomna nyheten, att hon nära nog glömt bort det andra brefvet. Slutligen erinrade hon sig dock detsamma, bröt och läste det med växande förundran. Stilen syntes henne både bekant och främmande. Hon kastade en blick på underskriften: »Evelina Heimer».
Nu klarnade ett hälft förgätet minne. Evelina var en af hennes skol- och läskamrater, två år äldre än hon själf, men redan från sitt 19:de år gift med en förmögen grosshandlare Heimer och bosatt i Hamburg. Nu skref Evelina, att hon nyligen blifvit änka och med sina tvänne barn, Arnold och Hillevi, flyttat tillbaka till Sverige och bodde nu på sin mans egendom Runaberg. Hon hade emellertid insjuknat i en tärande sjukdom, och läkarna gåfvo henne föga hopp om tillfrisknande. I sitt stora bekymmer för barnens ensamma och värnlösa ställning i världen, vände hon sig nu med de ifrigaste och mest bevekande böner till barndomsvännen, att denna måtte komma och för framtiden blifva deras moderliga stöd och uppfostrarinna. Om Estrid ginge in på hennes önskningar, ville hon testamentariskt tillförsäkra henne ett årligt anslag af två tusen kronor som skulle under hela hennes lif oförminskadt utgå till henn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
