Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då
stryparn”. Han uppfostrade sin son med smörj,
konserver och en viss trumpen humor, även den
konserverad vara från punschorgierna under slutet
av adertonhundratalet.
Sam Vårdman var som sin far lång, mager och
gänglig med ett kalt huvud, som liknade ett påskägg
övermålat med en glad skär färg. Ansiktet, rött
och clownaktigt grinande med mjuka läppar, en
liten trubbnäsa och mycket ljusa blå ögon under
knappt synliga ögonbryn, såg ut som om det ännu
tillhört en pojke i slyngelåren, fastän Sam nu var
nära fyrtio år.
Ibland då Sam lyssnade till ett par professorers
samtal vid Läkarsällskapets tisdagsaftnar, tyckte
Levin, att hans vän såg ut som en skolpojke med
ont samvete, som ständigt är rädd för snubbor; Det
var som om han tänkt:
Var det jag som kickade fotbollen in i fönster-
rutan? Skall jag nu få ovett för det också?
Och vände han sig så mot Jacob med ett av sina
plötsliga fåniga flin, kunde man verkligen tycka att
han hade utseendet emot sig och att ingen skulle
kunna misstänka att han var en framåtgående
kvinnoläkare med en på livmoderns hemligheter och
förlossningspraktikens erfarenheter baserad tids-
och människopsykologi av djupsinnigaste slag.
Men det var han ju, eftersom han var Levins
kompanjon, De brukade kalla sig själva ”kompanjo-
nerna”, De hade ju sina våningar under varandra i
samma hus och kilade ofta i trapporna för att
3 —vVv Krusenstjerna, Kvinnogatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
