Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
— Jag skall fara till staden i morgon, sade hon.
Jag undrade... om det var något jag kunde hjälpa
Adéle med.
— Ingenting, som inte min man kan göra, av-
spisade Adéle vasst. Tord far ju in till staden i
morgon han också. Visste du kanske inte det?
Ett ögonblick bleknade Petra, Tord och hon hade
icke planerat denna resa. Hon visste inte alls att
Tord hade tänkt fara. Om nu Adéle började miss-
tänka dem båda...
Adéle såg på Petra, ironiskt leende:
— Jag tror för min lilla del att Tord är kär i
dig, Petra, sade hon plötsligt:
Petra betraktade ängsligt Adéle. Nej, hon menade
inte allvar. Det var ett skämt hon framkastade, utan
att förstå att det kunde gömma en sanning.
Arrendatorn kom till undsättning,
— Visst är jag förälskad i fröken von Pahlen,
sade han leende.
Han stödde sina vitnande knogar mot bordskanten
och såg rätt på Petra.
— Det var det oförskämdaste jag hört, skrek
Adéle vilt uppsluppet. Där hör du ju själv. Han er-
känner det till och med öppet.
— Ack, låt mig nu vara, värjde sig Petra med
gråten i halsen. Då är det alltså inte något ärende...
Adéle tog en vetebulle från bordet, klöv den för-
siktigt och bredde smör på båda hälfterna, Den ena
hälften började hon själv mumsa på, den andra
räckte hon till predikanten, som med en generad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
