Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
mörka kostym och stärkkrage med halsduk. Hans
arbetskläder och stövlar passade honom bättre. Hon
slätade på sin klänning, där hon satt. Tord tyckte
att hon med denna handrörelse över knäna ville
dölja sig för honom. Och han flyttade sig närmare
henne, Också på honom inverkade detta rum med
sin stora säng. För första gången hade han Petra
alldeles för sig själv. Rummet liksom lockade honom
till frestande och djärva tankar. Han ville se Petra
lägga sig till vila där i sängen i tunn nattdräkt med
spetsar. Hennes huvud skulle se ut som en fin
blomma mot kudden. Och den där svaga parfymen
i hennes kläder skulle sprida sig i rummet som ett
lätt moln. Han skulle släcka denna förskräckliga
lampa i taket, som så vardagligt sken på allt, och
mörkret skulle hölja dem i mjuk svart sammet.
Han kunde omöjligt giva uttryck åt dessa tankar,
och därför kysste han henne. Det var en annan kyss
än den på konditoriet på förmiddagen, då de när
som helst kunde vänta att fröken Karamell skulle
stiga in till dem. Det var en hård, orimlig kyss med
läppar som ville bitas och göra illa. Efteråt betrak-
tade de varandra med blanka ögon. Tord fingrade
på Petras blus. Han ville ha upp en knapp. Den var
av ljus pärlemo. Den kändes Käll som is mot hans
heta fumliga hand.
— Så hjälp mig då, mumlade han blek.
— Ack, du får inte.
Hon stred om denna knapp, som om det gällt en
viktig sak. Slutligen slets den ur och föll med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
