Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
ligen lätt och fri under kläderna. Hon skulle kunnat
balansera med den över avgrunder.
Och hennes förändrade sinnesstämning förde för
en tid ett lugn med sig, som sänkte sig över hela
huset. Hon hade bett Tord köpa hem krukväxter
från staden. Dem radade hon nu upp i sina fönster,
pysslade om dem, vattnade dem och pratade med
dem i jollrande tonfall, som Tord aldrig förut hade
hört hos henne, Hon lagade också god mat åt honom,
dukade bordet med särskild omsorg och ville att
han skulle trivas,
Men Tord var icke mycket tacksam. Han undvek
henne. Dragande ut på allt han hade för händer och
finnande på än det ena, än det andra, som borde
göras, helst så långt borta som möjligt från gården,
blev han borta till sent på kvällarna. Petra skymtade
honom sällan. Han hade arbetat sig in i ett slags
verksamhetsraseri för att kunna hålla sina tankar
och känslor 1 styr. När Petra från sitt fönster såg
honom gå över gården i tunga stövlar och med mös-
san neddragen över ögonen, tyckte hon att det var
en mörk och bister främmande man, icke den veke,
blonde Tord på hotellet, som tryckt ned henne i den
lilla soffan, men icke förmått utan lov bära henne
till sängen.
Ej heller Petra hade någon ro. Ofta promenerade
hon över till Ekered. Där träffade hon nu alltid
Dora Macson. Hon blev helt intagen av den där lilla
pladdrande dockan, som likväl föreföll varken märk-
värdig eller intressant. För Betty var Dora en ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
