Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
glätta marmor. Med ens kunde han känna hennes
sköte bulta, Det bultade som 1 en liten smedja där
uppe. Det var kärlekens och vällustens ugn som bara
vill brinna och smida.
— Gör inte så, sade hon endast. Så får ni inte göra.
Det lät så bedjande och barnsligt, Det lät som om
hon menade allvar. Men mot hans hand bultade det
ju så ivrigt i den lilla smedjan där uppe. Då måste
han ju tyda det så att hennes kropps redan upphet-
tade ugn ville taga emot också hans snart slocknade
eld. Nu låg Dora där nästan naken. Då böjde Hans
sig över henne och slöt detta vita och skimrande i
sina armar. Doften från hennes lemmar betog honom
närapå andan. Och alltjämt stridande med dessa
kläder av silke, som tycktes ha liv och slingrade och
vredo sig omkring henne, sjönk han in mot henne
och in i henne. Hon högg lackkängornas klackar i
hans vador, men hon spjärnade inte emot längre,
det var som sporrar, som hon satte i,
Han blev så matt efteråt att han inte vågade stiga
upp. Han lutade sig tillbaka mot bänken, medan hon
ordnade sina kläder. Var hon ond? Hennes hatt
hade fallit på golvet. Kappan låg kastad i ett hörn
på bänken. Hans kände först nu att det var kallt.
Hon skakade också som av kyla. När hon böjde sig
ned för att fästa ett strumpeband, föll det blonda
håret i en rikedom av ljusa vågor ned över hennes
ansikte. Nu var hon färdig och stod och pudrade sig.
Hon glömde inte heller paraplyn med det gyllene
skaftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
