Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
sig ’och få en far, sådan han nu var, till sitt och
Bernard Landborgs barn — till den älskade döda
Stannys brorsbarn, Så enkelt hade allting löst sig
för henne. Men Angela skulle föda sitt barn
ensam, Ännu hade hon en lång och mödosam väg
att gå. Men Petra fanns. Ja, Petra var där ju —
ständigt vid hennes sida uppmuntrande och stöd-
jande henne.
Gotthard som nu en stund hållit sig till de andra
gick fram till Angela vid fönstret. Hon hade inte
sett till honom mycket denna tid. Kanske skämdes
han över att han kysst henne inne i ladugården
den där gången,
Han blev stående bredvid henne.
— Är du ännu ond på mig, Angela? sade han
lågt.
Angela skakade på huvudet. Nej, hon var inte
ond på honom. Hon tänkte inte alls på honom.
Då drog han en suck av lättnad.
— Det är bra, sade han. Jag har varit riktigt
ledsen för att jag bar mig så dumt åt.
Men hon trodde hönom inte, fast hon inte brydde
sig om det. Hon trodde sällan vad Gotthard sade.
Han hade så svårt att vara fullt uppriktig, emedan
han inte var uppriktig mot sig själv.
Angela och Petra togo efter en stund åter farväl.
Gamle Levin tryckte vänligt Angelas hand,
— Jag följer er genom trädgården, sade han
glatt.
Men när han nu steg ut på verandan utan ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
