Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
hon lyfte så hastigt sitt ansikte mot honom att han
stötte emot hennes stora kraftiga näsa, som alltid
varit henne i vägen. Han gned förläget sin panna.
Men Alexandra hade slutit ögonen och väntade på
hans kyss. Alla de torra sandåren väntade med
henne. Han skulle fukta dem. Han skulle finna
vägen rätt in i henne. Hon mindes helt flyktigt
den där unge jägaren hon bjudit till sig under
bondetåget. Hon hade försökt locka honom till
sig, men det hade ej lyckats. Och Stellans lek med
henne ville hon ej ens tänka på — Stellan hade ju
varit ett sådant barn!
Alexandra öppnade ängsligt ögonen, rädd att
Josef nu också skulle draga sig tillbaka. Men då
kom kyssen. Hans svällande röda läppar mötte
hennes. Hon suckade av glädje. Om hon kunnat
skulle hon ätit honom som en stor vetebulle.
Hennes stund var där. Den var salighet och oro
och ljuvaste yrsel.
Då ryckte de till för ett lätt buller. De sågo upp
och fingo se Lilian stirra på dem. Lilian hade
kommit åkande till kyrkan med Gotthard och
genast sprungit uppför trappan för att träffa
Alexandra.
— Detta kan inte vara sant, Alexandra! viskade
Lilian liksom för att kalla tillbaka sin väninna.
Men Alexandra vände ett par tokiga ögon mot
Lilian. Det dröp om hennes mun. Hennes händer
slöto och öppnade sig som om de fångade något.
Josef lyfte upp henne. Han uthärdade inte”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
