Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfrur rövande
utan ånger
frusta centaurer i flyende tramp.
Avgrundsbedövande
vilda sånger
skratta i takt med hovarnes stamp.
Endast orgeln kan kanske uttrycka detta sista. Orgeln
med sitt väldiga omfång om allt det gudomligt djupa
och höga kan måhända ock skildra det demoniska och
möjligen även det som ligger vid det demoniskas gräns
— det hedniskt vilda, vilket visserligen icke är demoniskt
i sig självt och icke hos Heidenstam framträder som
demoniskt, men bliver det hos den kristtroende som
överlämnar sig åt detsamma mot bättre vetande. Det
demoniska är över huvud taget icke mycket med i Heidenstams
diktning annat än i den under nittonde århundradet
traditionella betydelse, som uppkommit under inflytande
av Byron. Han tyckes icke riktigt förstå det sataniska
såsom det mot bättre övertygelse skeende. T. o. m. när
han skildrar Satan direkt som i ”Djävulens frestelse”,
där Satan frestas av Messias, är Satan för frank och fri
att vara Satan. Visserligen är det något sataniskt i hans
dräkt och uppträdande.
Från vagnen steg Djävulen ned och log,
men alla de andras leende dog.
Av pärlor en månehalva
på toppen av luvan gungande sken
och lockarne blänkte av salva
vid vardera örat på kammar av ben.
Med långa tänder och skägglös haka,
med näsan krökt över färgad läpp
och ögonen trötta av nöjen och vaka
han stödde sin tunna hand på sin käpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
