- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
243

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omdömen. Egentligen har jag själv gjort mig skyldig till
nästan samma slags missriktningar, som dem jag anmärkt
hos honom, fastän åt en annan sida — forcerat det
burleska och haft sökta effekter åt det komiska hållet.

Levertin och jag ha förmodligen många gånger mött
varandra i Uppsala, men jag råkade honom aldrig och
sedan har jag icke haft någon annan förbindelse med
honom än en kort brevväxling angående det där
missförståndet, vilket väl nu kan betraktas som hävt.

Även du själv förhäpnade mig först — det var ändå
längre sedan och i den aldra värsta realistiska
moralistperioden — det var sådana förbluffande nya lärosatser
om att mannen är skönare och ädlare än kvinnan, att det
är rättare att njuta än arbeta, att det nakna icke bara är
verkligt, men även vackert m. m. sådant. Allt detta roade
mig och tilltalade mig starkt, men jag trodde icke riktigt
på det — nu har jag blivit så gott som övertygad att den
åskådning som ligger bakom de muntra och djärva
paradoxerna i Vallfarts- och Vandringsår är den riktiga.
Snoilsky han lät aldrig ”sitt unga lejon ta ut språnget”
till den absoluta friheten, utan det är Strindberg och du
som låtit det springa — Strindberg ungefär genom
följande påstående: ”jag har rätt att vara hur ful jag vill
och kan”. Du med följande: ”jag har rätt att vara så
vacker jag vill och kan”. Och för er bägge har det icke
stannat vid ett blott påstående, utan ni ha bägge vågat
och lyckats vara fria och jagiska väsen mitt i den myckna
skoldisciplinen. Strindberg är visst numera ute i de allra
yttersta konsekvenserna av sin sats — det är det stora att
våga dyka ned till det understa helvetet för att se, hur det
är, och visa, att det icke är värre än att det kan pejlas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free