Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 —
Men när så den andre kom, och han kände
sig distanserad — hade det då verkligen kostat
honom så särdeles mycket att resignera? Gösta
Wickner letade i sitt minne, och han fann en
vacker vårafton, då han i mörka tankar drifvit
omkring i Hagaparken och funnit lifvet värde-
löst. Men hur länge han letade, kunde han ej
dölja för sig själf, att denna afton egentligen var
den enda. I början kunde det nog hända, att
han ofrivilligt ryckte till, när han såg de nyför-
lofvades strålande ansikten. Men han hade vänjt
sig vid det, som man vänjer sig vid allting, och
han hade slutat med att finna deras ömsesidiga
förtjusning i hvarandra sympatisk. Så hade
han resonnerat en smula ironiskt öfver, att en
hustru, hvilken endast syntes skapad för huslig
sällhet, egentligen icke var någon hustru för
honom. Till sist hade han slutat med att blifva
vän åt dem båda, och deras hem hade på visst
sätt blifvit honom oumbärligt.
Hur ofta hade han icke sedan sagt sig själf,
att han egentligen varit den lyckligaste af de
båda rivalerna! Utan några som hälst hänsyn
eller band hade han varit i stånd att fullfölja
den karrier, hvilkens mål han aldrig släppt ur
sikte. Det vällde maktdrömmar genom Gösta
Wickners hjärna, och för sådana är visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
