Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 -
då tycker jag, att allt som skett, måste komma
just så, som det kommit. Ty ingen tager
ostraffadt på sina axlar något, som är öfver
hans egna krafter, ej ens om han bär på ett
hopp, hvilket öppnar synvidden till det, som
ligger öfver de gränser, vi själfva känna. Ingen
gör detta, utan att hans egen bästa afsikt blir
hans fiende, hvilken hämnas grymmare, ju
orättfärdigare straffet är. Och jag har, när jag
vill vara ärlig, vetat hvad jag gjorde. Jag har
handlat mot dig, som jag handlat mot den
andre, hvilkens namn jag förbannar. Jag har
glömt, hvad jag aldrig bort glömma, och
gömt i mitt hjärta ting, som aldrig bort
komma dit.
Detta är mitt afsked till dig, och du kan
tycka, att det är hårdt. Det är sådant, som
du gjort mig, och jag känner, att jag icke kan
lefva, om jag ej får säga dig, hvad som nu
trycker mig till jorden med skam. Jag blygs,
Anna, blygs öfver mig själf. Och jag blygs
därför, att jag haft ögon, med hvilka jag bort
kunna se och dock icke sett. Och jag är så
svag, att jag måhända icke ens nu skulle sagt
dig, hvad jag nu säger, om jag på allvar verk-
ligen kunde tänka, att dessa fattiga ord ens
skulle kunna störa det lif, som väntar dig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
