Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en blick såg han hela rummet, och i det
han höjde sin tunga käpp, slog han den med all
makt gång på gång mot gummans hjässa.
— Du ska dö, skrek han. Följa mig i
eländet. Kvarken du eller jag ska’ gå här längre och
slita för att kunna lefva.
Han slog, till dess den skrumpna kroppen låg
orörlig och stel på det gråa golfvet, och när den
gamla låg död framför honom, upphäfde
landsstry-karen ett skrik. Det lät som ett vilddjurs rytande.
I samma ögonblick sjönko hans armar maktlösa ned,
och medvetslös stod han flämtande och betraktade
den liflösa kroppen.
Han stod som en sömngångare, med glasartad
blick stirrande på sitt offer, och i hans själ fans icke
en aning om, hvarför han handlat, som han hade
gjort. Midt ur den förvirring, som alla hans olyckor
hopat öfver honom, hade denna gärning dykt opp,
ej som ett öfverlagdt beslut, utan som ett plötsligt
utbrott, hvilket kom så oförberedt, att dråparen själf
ännu icke ens förstod, att det skedda kunde vara
verklighet.
Plötsligt väcktes han ur sina tankar af ett
prasslande ljud. Förskräckt såg han upp. Hönan hade
flugit opp på spiselkanten, och förskrämd satt hon
där, skrockande och flaxande med vingarna.
Mördaren ryggade tillbaka. Åsynen af detta
ängsliga djur, hvilket som ett stumt vittne betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
