Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
rövades det ena och att antalet kanoner vid varje rörligt batteri
minskades med en. Förslaget om två kanontorn var fullt motiverat i
betraktande av Lågskärs framskjutna position och utomordentligt
viktiga uppgift att spärra infarten till Bottenhavet. I avsaknad av
stöd från andra befästningar som fortet var, måste det göras så starkt
som möjligt. Att reducera dess styrka till hälften av det som sak-
kunskapen stannat för, betydde att förbindelserna till sjöss försvåra-
des och landstigningsfaran ökades. Också de rörliga batterierna
måste vara starka, redan av den anledningen att Sveriges medverkan
i Ålands försvar enligt överenskommelse mellan finska och svenska
regeringen var villkorlig, varför försvaret kunde tänkas falla enbart
på Finlands lott. Under sådana förhållanden fanns det ingen prutmån
på det anslag, som den uppgjorda planen förutsatte.
Det var med stort tålamod jag hade funnit mig i den förvansk-
ning och inbromsning mina förslag och åtgärder i flera år varit ut-
satta för. Inför den oroväckande militärpolitiska utvecklingen kunde
jag icke annat än konstatera, att ett fortgående på denna linje försatte
mig i en ohållbar situation. Jag riktade därför den 16 juni 1939 föl-
jande brev till republikens president:
Det rådande oroväckande militärpolitiska läget fordrar icke endast ett
enigt folk, utan även och framför allt att de höga myndigheter, som bära
ansvaret för rikets försvar, äro eniga i sin uppfattning om nödvändiga
åtgärder och dessas omfattning och snabba förverkligande.
Det förhållandet att man under loppet av flera år icke varit benägen
att erkänna försvarets verkliga, ofta icke ens dess mest trängande behov,
har resulterat i att ett stort antal gjorda framställningar lämnats obeaktade,
eller i bästa fall blott delvis förverkligats.
Varje finsk medborgare har obestridlig rätt att fordra, att armén till
sin kvalitet, utbildning och utrustning bör befinna sig på fullt samma nivå
som den presumtive motståndarens; för att uppnå detta kräves ovillkorligen
kraftåtgärder, oberoende därav att deras genomförande nu kommer att
betunga landet mer än i ett tidigare skede.
Då jag särskilt under senaste tid konstaterat, att enighet i berörda fråga
icke kunnat åstadkommas mellan högsta vederbörande myndigheter, anser
jag mig icke längre kunna bära ansvaret för rikets försvarsberedskap.
I betraktande av att mitt kvarstående såsom försvarsrådets ordförande
även kan bibringa allmänheten den uppfattningen, att också jag står bak-
om de otillräckliga åtgärder som vidtagits, och insöva mången i en oberät-
tigad säkerhetskänsla, har jag äran vördsamt anhålla att bli befriad från
denna post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
