Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fred i vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 MANNERHEIM: MINNEN MARS I1940—JUNI 1941
av det tysk-ryska vapenbrödraskapet. De 20.000 man, som väst-
makterna hade satt in i Norge, drogos emellertid i början av juni
tillbaka för att insättas på den franska fronten. Genom att kvarstanna
i Nordnorge hade denna styrka i många avseenden bättre tjänat väst-
makternas intressen, och ur finsk synpunkt hade den betytt en viktig
balansfaktor mot såväl Tyskland som Rådsunionen.
Det allmänna lägets utveckling från och med juni 1940 bådade icke
gott. Västmakterna, hos vilka Finlands utrikespolitik funnit sitt star-
kaste stöd, voro grundligt slagna. Tyskland hade sina krafter engage-
rade i en väldig maktexpansion västerut. Rådsunionen hade sålunda
fältet fritt för en fortsatt utbyggnad av sina strategiska positioner.
Händelserna i Baltikum läto förstå att tillfället icke skulle försum-
mas. Ett illavarslande förebud kunde man se i de noter, som den
13 och den 28 maj 1940 riktats till Litauen med anklagelser för
antirysk verksamhet. Den 14 juni ingick så ett ultimatum, och redan
följande dag inleddes ockuperingen av landet. Den 19 juni fingo
Estland och Lettland dela Litauens öde. Den finska underrättelse-
tjänsten inrapporterade stora militära förberedelser i Leningrad-
distriktet, och man frågade sig med förklarlig oro, om Finland nu
stod i tur.
Den 2 juni — blott några dagar efter »andra varningen» till
Litauen — hade Finland fått sig tillställt ett ryskt krav, som icke
hade stöd i fredsfördraget: alla anläggningar som bortförts från
Hangöudd, såväl statliga som privata, skulle återbördas. Den 23 juni,
fyra dagar efter ockupationen av Estland och Lettland, ingick en ny
fordran: koncessionen för nickelgruvorna i Petsamo skulle antingen
överlämnas till Rådsunionen eller övergå från det brittiska Mond
Nickel Company till ett bolag, vars aktiekapital skulle delas jämnt
mellan Finland och Rådsunionen. Det var knappast en tillfällighet
att detta krav framställdes efter det de brittiska trupperna lämnat icke
blott Nordnorge, utan hela det europeiska fastlandet. Enligt Molo-
tovs utsago voro ryssarna »icke så intresserade av malmen som av
själva området, med dess nickel för all framtid». Den 27 juni krävdes
slutligen, att Åland antingen skulle demilitariseras eller också upp-
rustas gemensamt av Finland och Rådsunionen.
Ehuru tidningspressen på regeringens uppmaning avhöll sig från
att behandla dessa uppseendeväckande krav, kommo rykten om dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
