Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 MANNERHEIM: MINNEN I1941—1944
På ”Fjärrkarelens bottenlösa vägar måste fordonskolonnerna anlita assistans
av stridsvagnar.
ring med två divisioner och lika många brigader. Genom en kring-
gående rörelse hotade de armékårens enda etappväg i svagt säkrade
ödemarker. Ehuru denna krigsskådeplats hörde till det avsnitt,
där den tyska kommendören bar ansvaret, oroade jag mig för stri-
dernas utgång, och detta icke blott i operativ mening. Också nu
anhöllo tyskarna om finska hjälptrupper, men trots det spända läget och
vetskapen om att en allvarlig motgång i norr skulle sätta hela Finlands
försvar i en svår belägenhet, kunde jag icke villfara deras begäran.
Att 163. Infanteridivisionen återbördades till tyskarna hade jag
däremot intet emot, så mycket mindre som jag enligt överenskom-
melse med general Dietl återtagit den finska 6. Divisionen, som för-
lagts till Kajana. I mitten av maj transporterades den tyska divisionen
upp till Lappland. Sammansatt som den var av manskap från Berlin
och dess omgivningar, hade den trots god vilja ej kunnat uträtta
mycket på Svirfronten. Helt främmande för karelska terrängför-
hållanden och därtill i avsaknad av den blick för det praktiska och det
handlag, som finnen uppövat sedan barndomen, hade dessa berlinare
och brandenburgare icke haft det lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
