Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckliga människor, skizz af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stugan lyste det klart, och då syster Bengta tittade in genom
fönstret, såg hon mor Gertrud ligga på knä och med
sammanknäppta händer och blicken riktad uppåt högt bedja: »Ara
vare Gud i höjden och frid på jorden och människorna en god
vilja!»
Det kom öfver syster Bengta liksom en stämning från den
första julnatten — var det icke äfven här det stora budskapet
omfattadt af ett hjärta lika barnsligt troende, lika hängifvet i
sin lycka som herdarnes, då de i Betlehems julnatt lyssnade
till änglarnes tal?...
Hvilken glädje blef det icke nu, då mor Gertrud fick se
syster Bengta komma in, hur många vänliga, kärleksfulla ord
och hälsningar utbyttes ej, hur många gemensamma böner
höjdes ej! Icke förrän efter middagen lämnade syster Bengta
och mor Stina mor Gertruds stuga, och då måste de gifva ett
löfte att, innan Bengta for, ännu en gång återkomma.
Hon höll sitt löfte, hon återkom både till mor Gertrud
och de andra gummorna, ty hon tillbragte hela sin ledighet i
den lilla byn där nere i Smålands skogar. Och sent gick
minnet af denna vistelse ur hennes tankar; hon brukade alltid, då
talet kom därpå, säga med en längtansfull suck:
»Ja, det var ett ställe, där Kristi kärlek bodde och
verkade i hjärtan och sinnen — därför voro också mina små
gummor de lyckligaste människor jag sett!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
