Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
hofmännen och bugade sig så djupt, att deras pannor stötte
mot trappstegen.
Den unge konungen kände en underligt ljuf känsla genom-
bäfva sig, då han såg all denna ödmjukhet, och så snart han
kom upp på sitt rum, gaf han ut en befallning, att hofmännen
alltid skulle stå i trapporna och buga sig, och att allt folket
skulle församlas på de gator, konungen tänkte passera, för att
knäböjande helsa sin monark.
Om aftonen var det ett fasligt tissel och tassel inne i hof-
männens rum. Den ene hade ett förslag, den andre ett annat;
men alla ville de begagna konungens upptäckta svaghet till sitt
gemensamma bästa.
Man stannade vid ett af förslagen, som bjöd, att alla skulle
äta smickersöta, en ört, som gaf den allra vackraste och lenaste
klang åt rösten.
Nästa morgon, då Karius gick utför palatsets trappor, stodo
hofmännen och bugade sig, men sjöngo tillika en lofsång till
konungens ära.
Karius kände sig så lycklig, att han stannade en lång
stund och hörde på sången, och framför allt smekte refrängen
hans öra:
»Mäktige konung!
Högt öfver oss sitter du,
Men ännu högre borde du sitta!» sjöngo hofmännen, och
deras sång lät för konungens öra som näktergalstoner, ty så
stor och förunderlig makt har smickersötan.
Då konungen åter kom upp till sig, befallde han, att hans
tron skulle flyttas upp på palatsets tak.
— På det viset kommer jag att sitta högre — tänkte han
och kände sig så mäktig och högt uppsatt öfver menniskorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
