Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d2
norden. Tio gånger fortare än svalorna flögo de, men fastän
Sven knappt kunde draga andan, så tyckte han, att det gick
för sakta.
— Du vill fram fortare? -— frågade Dröm-Jan.
Sven nickade, ty tala kunde han icke för fartens skull.
— Då kan du just vakna nu, din sjusofvare! — skrek
Dröm-Jan och klippte vingarne af Sven, så att han föll med
en förfärlig hastighet mot jorden.
— Nu är det förbi med mig — tänkte Sven, och hjertat
bultade, så att han trodde, bröstet skulle sprängas. Och i
det samma vaknade han och blef så innerligen glad, ty han
låg i sin säng. Utanför fönstret stod den välbekanta syren-
busken, och mellan löfven såg Sven dufslaget och de hvita
fåglarne, som voro hans glädje. Sven steg upp och gick
till fönstret. Han såg, hur solen höjde sig öfver granskogen
och speglade sig i daggen, som ännu låg qvar i trädgårdens
blommor. Han hörde hästarne stampa i stallet, och ljudet
af en koskälla nere vid vägen talade om, att kreaturen drefvos
ut på bete. Aldrig hade Sven tyckt, att skogen, trädgården
och ängarne varit så vackra som nu, och han drog ett djupt
andedrag och sade: — Gud ske lof, att jag är hemma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
