Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Glädjens blomster voro verkligen förunderliga blommor.
Barnen visste icke, hvem som planterat dem, och då de frå-
gade fadren, svarade han:
— De komma ofvanifrån och äro en skänk af den eviga
glädjens Herre.
Hästen gnäggade, när han såg dem, och getterna hop-
pade högt af fröjd, ja, till och med huskatten, som satt på
taket, spann srr! srr! af förnöjelse, då blommorna nickade
åt honom.
En afton sutto de yngsta barnen ute på tråppan och
lekte, då och då lyssnande på jägarhornen, som klingade i
skogen, och på hundskallet, som gaf eko i bergen, ty gods-
herrn var ute och jagade.
Plötsligt störtade en hind ur skogen rakt fram till barnen,
och hinden såg så bedjande på dem, ty hon var förföljd, och
oskulden sökte skydd hos oskulden.
Barnen togo hinden mellan sig och smekte henne; men
i detsamma sprängde en ryttare fram och skrämde dem alla.
Det var godsherrn sjelf, och han var klädd i de präktigaste
kläder; men hans öga var mörkt och dystert, och ledsnaden
hade i förtid skrynklat hans panna.
Seende sitt rof, höjde godsherrn sin dyrbara jagtbössat
men i detsamma föll hans öga på glädjens blomster, som
vänligt nickade emot honom, och han sänkte geväret, hans
anletsdrag ljusnade och: blicken blef på en gång mild
och klar.
Godshermn steg af sin häst och skyndade fram till stugan,
der han ute på trappan mottogs af landtmannens hustru,
omgifven af barnen, som nyfiket betraktade den främ-
mande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
