Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det mystiska brevet, och flickan som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först en tid senare, och då han hört mr Clark
ganska ofta upprepa samma ord då det var någonting,
som han tycktes icke fästa sig vid, fick Kurt reda
på, att det var ett mycket vanligt ryskt uttryck, som
betydde ungefär: Ingenting att tala om, en bagatell
eller något sådant. Men det skulle komma tillfällen,
då det också bara blev till en mask för åtskilligt, som
var betydelsefullt nog och då Kurt av den
språkkunniga miss Alice fått lära sig betydelsen av många
fler ryska uttryck än det nu sagda. Ja, främmande
språk var i sanning något som man aldrig kunde få
för mycket av, låt vara, att med engelska kunde man
litet varstans i den stora vida världen klara sig bra
nog.
Kvällen eller rättare sagt eftermiddagen innan man
skulle angöra Port Said fick Kurt se en av de franska
damerna ombord i som det tycktes ett mycket
intressant samtal med den guling eller kinaman, som
närmast lydde under ångaren Cantons kock. Hon hade
slagit sig ned under poopens eller den aktre
överbyggnadens ganska stora utsprång. Där var ett litet
gott läande krypin helt nära babords lejdare upp till
befälsdäcket. Där var redan rätt skumt och den tid
på dagen, då lantärnorna skulle tändas. Kurt hade
fått sikte på en ståtlig japansk man-of-ware, som också
höll ned mot den trafikstarka kanal, som på sätt och
vis skulle kunna kallas Österns port. Men just som
han kom att snegla litet akter över, då han där hörde
ljudet av ett kort gäckande kvinnoskratt, fick han se
det gulhyade kockbiträdet stoppa något som såg ut som
ett brev under sin fladdrande kinamansblus.
Samtidigt mottog han av kvinnan något som tycktes vara
en sedel eller kanske fler i en bunt, och så började den
intressanta konversationen.
Kurt kunde inte hjälpa, att han blev nyfiken. Han
visste, att han vid bordingen stod så gott som i mörker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
