Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 1. Pärlan på bottnen af bråddjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Småningom blef denna maskin det föremål, som
uteslutande sysselsatte allas tankar. Den hade både vänner
och fiender. Mer än en, som hade en gammal god
segelkutter och hoppades få igen de trafikanter Durande tagit
från honom, var icke ledsen öfver att se, att Douvreskäret’
skipat rättvisa med den nya uppfinningen. Hviskningarna
växte till ett sorl, som stundom var nästan högljudt; dock
iakttog man äfven under det ifrigaste diskuterandet en viss
försynthet, och alltemellanåt sänktes rösterna plötsligt
under intryck af Lethierrys graftystnad.
Resultatet af samtalen i alla dessa grupper skulle kunna
sammanfattas på följande sätt:
Maskinen var hufvudsaken. Att bygga om fartyget
var möjligt, att göra om maskinen omöjligt. Denna maskin
var på visst sätt ensam i sitt slag, och för att tillverka en
ny fattades icke blott kapital, utan i främsta summet
arbetare. Man pånginde om att maskinens konstruktör var död.
Den hade kostat fyrtiotusen francs. Ingen skulle numera,
sedan man sett, att en ångbåt kunde förolyckas lika väl som
andra fartyg, vilja riskera en sådan summa på ett sådant
företag. Durandes nuvarande undergång utplånade
all. deles dess forna framgång. Men det var dock ovanligt att
tänka, att denna maskin, som ännu så länge var i godt stånd,
antagligen inom fem eller sex dagar skulle bli slagen i bitar
liksom fartyget. Så länge den ännu fanns till, hade så att
säga intet skeppsbrott ägt rum. Först med maskinens
förlust skulle skadan bli obotlig. Att bärga maskinen vore
att reparera olyckan.
Bärga maskinen — ja, det var lätt att säga. Men hvem
skulle vilja åtaga sig det? Och var det öfver hufvud
möjligt? Att göra upp en plan och att verkställa den är två
skilda saker. Och om någonsin en plan varit outförbar och
vansinnig, så var det denna: att bärga maskinen från det på
Douvreskäret strandade fartyget. Att skicka ett fartyg
med manskap att arbeta på dessa klippor vore rent af
orimligt; det var icke att tänka på. Det var nu de häftiga
stormarnas årstid; vid första svåra stormby skulle
ankarkättingarna sågas af mot blindskärens skarpa kanter och
fartyget krossas i spillror mot klippan. Det vore att skicka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
