Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Första boken. Natt och månsken - 2. Ännu en gång hamnklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Ett buller väckte dem båda, henne ur hennes drömmar,
honom ur hans hänryckning.
Någon gick i trädgården; träden hindrade dem att se
hvilken. Det var en mans steg.
Déruchette lyfte upp ögonen.
Ljudet närmade sig men upphörde plötsligt; den
gående hade stannat; han måste vara helt nära. Gången, där
bänken stod, fördjupade sig mellan två täta busksnår; det
var där, mellan dessa båda busksnår, några steg från
bänken, som personen i fråga befann sig. Slumpen hade :
ordnat grenarna så, att Déruchette såg honom, men Gilliatt
icke.
Månen kastade på marken en skugga, som räckte från
busksnåren och fram till bänken.
Gilliatt såg denna skugga. Han betraktade Déruchette.
Hon var dödsblek. Hennes halföppna mun utstötte
genast ett undertryckt utrop af öfverraskning. Hon hade
till hälften rest sig upp från bänken men sjunkit ned igen;
det såg ut som hon ville fly men af någon trollmakt hölls
kvar på platsen. Hennes förvåning var en förtjusning full
af rädsla; hon hade på läpparna nästan småleendets
solglans och i ögat ett skimmer af tårar. Hon var liksom
förklarad af någon himmelsk makts närvaro; det väsen hon såg
tycktes icke tillhöra jorden, återskenet af en ängel låg i
hennes blick.
Varelsen, som för Gilliatt endast var en skugga, talade.
En röst mildare än en kvinnas, men dock en mansröst,
utgick från buskarna. Gilliatt hörde dessa ord:
»Fröken Lethierry, jag ser er alla söndagar och
torsdagar i kyrkan; man har sagt mig, att ni förr icke brukade
komma så ofta. Det är en anmärkning som man gjort,
och som jag ber er förlåta att jag omnämner. Jag har
aldrig talat er till, det var min plikt; i dag talar jag er till, det
är min skyldighet. Jag bör först vända mig till er.
Cashmere afseglar i morgon, detta är anledningen till att jag
kommit hit. Ni promenerar alla aftnar i er trädgård; det
skulle vara illa gjort af mig att känna era vanor, om jag
inte hade den tanke jag har. Fröken Lethierry, ni är fattig,
sedan i morse är jag rik. Vill ni bli min hustru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
