Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti mitt lif, fastän af sorger nedböjdt,
Jag ville honom se.
Flor. På hans befallning
Jag kommit hit och ger er ifrån honom
All helsning, som en konung och en vän
Sin broder sända kan. Om icke svaghet,
Som följer ålderdomen, något minskat
En önskvärd kraft, han hade uppmätt sjelf
De länder och de haf som ligga mellan
Er thron och hans för att få skåda er,
Som mer han älskar – så han båd mig säga –
Än alla konungar med deras spiror
I hela vida verlden.
Leont. Ack, min broder,
Du ädla vän! Den orätt jag dig gjort
Ånyo griper mig, och denna helsning,
Så utmärkt vänskapsfull, mig förebrår
Min egen tröghet. – Var oss så välkommen,
Som våren är för jorden! Har han också
En sådan engel utsatt för den grymhet –
Ohöflighet åtminstone – som öfvas
Utaf Neptunus den förfärlige,
Och det för ett besök hos den som ej
Är värd besväret ens och mycket mindre
Att hon sitt lif på sådan resa vågar?
Flor. Hon kommer ifrån Libyen, min kung.
Leont. Der Smalus, hjeltekonungen, regerar,
Ett föremål för både skräck och kärlek.
Flor. Ja derifrån, min nådigaste konung;
Från honom, hvilkens gråt i afskedsstunden
Förklarade att hon hans dotter var.
Hit har en vänlig sunnanvind oss bragt
Att föra ut det värf min far mig uppdrog –
Besöket hos ers höghet. Jag har skickat
Min bästa svit ifrån Sicilien bort;
Den reser nu till Böhmen att förkunna
Så väl min framgång uti Libyen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
