Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ANGÅENDE SMÄDESKRIFTER.
69
eller skrifna, uti koppar eller eljest utstuckna figurer,
all-varligen att förbjuda och för den skull befalla, att ingen
sig måtte fördrista med slika skrifter sig derefter att
befatta eller dem förmedelst någon kommunikation att
divul-gera eller kunbara göra» m. m. Detta Kongl, plakat,
utgörande den närmaste källan till allmänna lagens stadgande
i 60 kap. 5 § missgerningsbalken, och jemväl, såsom sådan,
af Nehrman och andra författare i lagfarenheten åberopade,
utvisar tydligen, att blotta formen af smädeskrift, blotta
det offentliga skriftliga smädandet ansågs »i sig sjelft
förhatligt och af vederstygglig natur», samt derför förbjöds.
Ibland qvalificerade injurier, hvartill smädeskrifter
onekligen böra räknas, är det en art, hvilken särskildt är
förbjuden genom duellsplakaten. Dessa lagar äro
motiverade på den särskilda våda, hvilken beredes, då en man
skymfar en annan, begge af det stånd, som af ålder ansett
sig berättigadt och pligtigt att individuelt hämnas
hederskränkningar och med vapen försvara sin ära. Likväl, då
berörda sjelfförsvar är ordnadt genom de af en opinionslag
noggrant bestämda reglerna för dess utöfning, stores
derigenom icke sjelfva samhällslugnet lika allmänt och
vådligt som genom hatets och illviljans oregelbundna utbrott
i smädeskrifter samt hämndens och förtrytelsens deraf
uppmanade lika oregelbundna våld. I alla fall äro skymfliga
ord, talade eller skrifna af en adlig person eller
vederlike till en annan sådan, i sin natur icke annat än
smädelser, och det finnes ingen giltig orsak, hvarför lagstiftaren
för brottsligheten af sådana qvalificerade injurier, ehuru de
straffas svårare än vanliga, skulle hafva antagit en särskild
rättsteori. Således, när duellsplakatet af 1682, äfvensom
det, senare än allmänna lagen, år 1738 utkomna, stadgar,
att ibland dem, som derunder begripas, ingen må
öfver-falla den andre med skymfliga och oqvädinsord, »hurudan
orsak han ock dertill må hafva», kan man derifrån, genom
en sund analogi, härleda den allmänna satsen såsom af
lagstiftaren antagen, att qvalificerade injurier eller de
egenmäktiga ärekränkningar, hvilka, sjelfva synnerligen störande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
