Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
verserna, afsjungna vid en högtidlig måltid, der högst-
salig konung Carl den trettonde, den dåvarande och den
sedermera blifne kronprinsen täcktes med sin närvaro
hedra och lifva en samling af den svenska härens högsta
anförare samt af dess ombud vid det sammankallade
krigsbefälet. Kan en skald, hvilken vid sådana stora
medborgerliga fester uppstämmer sin lyra, och en sådan
lyra som Wallins, hvilken då sjunger en återvunnen freds
sällhet och de af kriget härjade bröders rätt till skonade
bröders hjelp, hvilken gifver ord åt den beskyddade
konstens tacksamhet eller åt de gemensamma känslorna
inom hvarje svensk krigares bröst; — kan han anses för
en ringa tillfällighetssångare ; då må äfven han sluta sitt
sinne från det offentliga lifvet och, likaså egoist som
ockraren, använda blott till sin egen fröjd och båtnad
dessa rika gåfvor, dem sångens Gud honom beskärt och
hans konstflit förkofrat. Och då uppkommer i nationens
vitterhet denna det enskilda lifvets smak, som högre
värderar en lustig dryckesvisa eller det lilla angenäma
qvädet till en siska och en blomma än de skönaste
hymner till fäderneslandets heroer. En sådan burlyrik
— ty hvad annat än bur är den ifrån det fria statslifvet
afskilde sångarens mer eller mindre trånga boning? —
var icke Pindars. Denne, den främste bland Greklands
lyriska poeter, sjöng inför det grekiska folket till deras
ära, som segrat i de olympiska spelen; och hans oder
voro tillfällighetsstyckenlikasom Horatii Secularsång. Men
den offentliga hyllning, som Pindars snille skänkte åt
kraften uti kämpars senor, skulle ej en skald i våra da-
gar, utan äfventyr att blifva förblandad med vanliga
namnsdagsblåsare, kunna gifva åt den segrande själskraf-
ten? Må vi dock en gång lära, oss att fullständigt upp-
fatta frihetens anspråk på offentlighet; må vi begripa, att
den består i mera än tadlets obehindrade öppenhet, att
den bör yttra sig i hela samfällslifvets riktning till sta-
tens ändamål, mensklighetens fullkomligaste möjliga ut-
veckling. Sqvallret och fronderiet äro endast dräggen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
