Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Lefnadsteckning öfver Nils von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEFNADSTECKNING ÖFVER N. VON ROSENSTEIN. 79
bröt i hans skrifter en vältalighetens kraft, som ifrån öf-
verdrift återhölls af hans hofsamma, från ordprål af hans
flärdfria lynne.
Den första afdelningen af dessa skrifter, sådana de nu
utgifvas, innefattar åminnelsetal, personalier och företalen
till åtskilliga med Rosenstein samtidiga men före honom
hädangångna författares arbeten. Ordnade efter deras
ålder, äro de märkvärdiga äfven såsom vedermälen af hans
snilles utveckling. Man jemföre i detta afseende talet öf-
ver Bjerkén med dem öfver Rosir och Stockenström. Det
förstnämnda, ehuru icke i värde förlikneligt med de se-
nare, gjorde honom likväl känd och aktad såsom förfat-
tare och förvärfvade honom enkedrottningen Lovisa Ulri-
kas kallelse till sekreterarebefattningen i hennes vitterhets-
akademi. Hans tvenne år derefter hållna tal vid kansli-
rådet af Sotbergs graf berömdes af grefve Creutz för dess
..»enkla, manliga vältalighet, liknande den antika», — ett
loford, hvarmed den i. Paris då vistande och der såsom
vitterhetsdomare högt uppburne svenske ambassadören för-
enade en önskan, »att man alltid måtte hos oss bibehålla
den rena smak, som försmår falska prydnader och endast
hemtar skönhet från tankarnas styrka och själens hän-
förande kraft».
Grefve Creutz fick icke upplefva denna önskans ytter-
ligare uppfyllelse genom talen öfver Rosir och Stocken-
ström. Med dem framstod Rosenstein såsom fullkomnad
mästare i den art af äkta svensk vältalighet, hvaruti Höp.
ken var hans föregångare. Lika vigtig, kärnfull och sinn-
rik som denne, synes han mig vara lifligare i sin känslas
yttringar, mera ledig och omvexlande i språkets rörelser.
De tvenne förträffliga talen blefvo förebilder för alla
de följande^ af hvilka han dock lämpade hvart och ett
efter föremålets särskilda karakter. Annorlunda än han
hade framstält Rosirs rätt , till »evig vördnad» försvarade
han Sernskölds till den »minnets varaktighet», som för-
värfvas genom »stillare dygder, dem högaktning och kär-
lek följa». Då han talar om lùgnet i denne fromme och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
