Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 421
skäl ’ förklarar man sig mot en historisk skola, då man
genom ett sådant försvar för den orätt kallade frihets-
tiden ådagalägger sin förtröstan till en allmän historisk
okunnighet. Men ifrån. denna tid, hvars orolighet ut-
bildade några stora individuella karakterer, lefver dock
ännu i minnet något mera än dessas blotta namn. Ännu
hafva vi dock icke glömt den åberopade Höpkens: 0
mitt fädernesland! eller den mångåriga overksamhet, hvar-
uti mössfaktionen försatte honom, och ur hvilken han
först efter regeringsförändringen åter inträdde i råd-
kammaren; icke det bittra agg, som motverkade Ehren-
svärds värf, och alla de oförrätter, som honom vederforos;
icke den misshandling, som Hermansson, Stockenström,
Scheffer m. fl. ledo af det parti, hvilket några år förut
velat göra till Sveriges konung en med trycksvärta be-
suddad messingsstamp i riksrådet Funks och hans med-
bröders händer. Ännu veta vi, huru Gyllenborg och
Creutz efter sina första sånger sjelfva måste fördöma sig
till tystnad; ännu läsa vi deras harm öfver tidens anda
i den förres Verldsföraktare och den senares ironi Lögnens
försvar’. Ännu, när vi höra nämnas de vetenskapsmän,
som då utsträckte Sveriges ära, ihågkomma vi den ofta
förolämpade drottning, hvilken uppmuntrade och be-
skyddade dem, men också derigenom ådrog sig miss-
tankar för anslag mot friheten. När man till detta tide-
hvarfs beröm uppräknar våra då lefvande historioi, känna
vi, som läst deras arbeten, huru deras tänkesätt oftast
stodo i opposition mot de rådande. Vi veta, att Wilde
rättfärdigade Carl XI:s välde och Botin hans reduktion;
att Ihre aktionerades för några af sina historiska och po-
litiska afhandlingar; att Lagerbring och Schönberg icke
förr än efter regeringssättets förändring kunde med full
frihet yttra hvad de tänkte o. s. v. Men för att sluta
denna lilla digression må jag anföra, hvad en af de män,
1 I denna ironi förekomma trenne vishetsregler, som äfven i våra
dagar synas vara gällande. De lydai »Menniska, ljug för dig sjelf;
menniska, ljug för andra; menniska, beljug andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
