Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Sånger i Dalarne: Natur, minnen och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGER I DALARNE.1
I.
NATUR, MINNEN OCH HOPP.
Mig födde ock det land, som stämde hjeltars sinnen
Till samklang med sin elf och sina fjäll;
Och sagorna, som ljuda deras minnen,
I mina barndomsår jag hörde mången qväll.
Jag hörde dem med sorg, ty dagen var förliden,
Den höga kraftens dag, så varm, så ren;
Men från dess sol, ur böljorna af tiden,
Steg upp ännu mot skyn ett purpurfärgadt sken.
Af seklers vågor skymd, men icke släckt, var lågan;
Ännu hon värmde dalamännens blod.
I drömmar låg den slumrande förmågan
Inom en väldig borg, som obesegrad stod.
Jag såg dess djupa graf, dess höga, fasta murar,
Der kämpar gingo vakt mot våld och agg;
Jag läste namnen Engelbrekt och Sturar
I stjernors ljusa skrift uppå dess blåa flagg.
Hon bredde ut sitt skydd utöfver hela dalen,
Der aningsfull jag invid elfven satt;
Och nu ett ljud — men ej från låga alen
Och ej som siskans drill, behagligt ljuft, men matt.
1 Detta och följande stycken trycktes i Odalmannens första häfte 1823.
Stycket »Engelbrekt i Falu grufva», som ej är afslutadt, uteslutes här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
