Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Näringsfriheten i fara.»
I.sitt senaste nr 6, som vid S. H. T:s
pressläggning kommit under våra ögon, har
Industria — Svenska
Arbetsgivareföreningens tidning — åter tagit till orda mot
hantverkarna. Även med risk — orden
äro red. Brunius’ egna — att bli beskylld
för illvilliga avsikter söker han »att
oförfärat anlägga sakliga synpunkter» för att
därmed bevisa att hantverkarnas
kompetenskrav äro av ondo både för
näringsgrenen och för samhället. Den stora
allmänheten och speciellt »den breda
massan» körs också fram i bräschen, och hr
Brunius tager sig ömt an massans sak,
förmenande att »småfolket» skulle bli
lidande på om endast kompetenta
hantverkare ägde rätt utöva yrke. Ett i sanning
underbart logiskt resonemang. Hela
ledaren ådagalägger f. ö. att hr Brunius är hårt
fången i den gammalliberala
uppfattningen i fråga om obegränsad näringsfrihet,
och när nu hantverkarna synas få en
smula vind i seglen, utropar han
»Näringsfriheten i fara». Det torde dock icke vara
obekant för den ärade redaktören, att
näringsfriheten är åtskilligt kringskuren
genom restriktioner av skilda slag. Vem som
helst får exempelvis inte köra bil, varken
privat eller i förvärvssyfte — men vem
som helst får reparera samma bil. Det är
inte heller tillåtet för vern som helst att
göra — potatismjöl. Gör någon det ändå,
så blir han straffad o. s. v. — o. s. v.
Hantverkarna vill icke komma
näringsfrihetens princip till livs, de kräva blott
att den som utger sig för hantverkare
också skall vara detta.
Det är mer än ledsamt med Industrias
inställning gent emot hantverket. Det
befordrar sannerligen icke de vänskapliga
förbindelserna mellan hantverket och
småindustrien å ena sidan och storindustrien
å den andra. En andra uppsats i samma
nummer av Industria med rubriken
»Hantverkspressens perfiditeter» lägger
ytterligare lök på laxen. Hr Brunius torde nog
få svar på tal från denna press.
i egen regi. Man fäster sig icke alls för, att
dessa verkmästare eller förmän utbildats
av och informerats i det arbete det gäller,
just av den sålunda avkopplade
hantverksmästaren.
Med bästa vilja i världen torde det vara
omöjligt påstå, att sådant handlingssätt är
lojalt.
Men häremot vänder sig icke den i
riksdagen framförda motionen. Den billiga
arbetskraft som storindustrin önskar
använda från billig landsbygd, må den
gärna få — här är fråga om rätten att som
egen företagare bedriva hantverksyrke och
de som storindustrien engagera som
verkmästare, förmän eller arbetare, äro icke
egna företagare — de stå i
arbetareställning till resp. arbetsgivare.
De kompetensprov som förutsättes för
rätten, att som egen företagare bedriva
yrke, har hantverkets utövare icke tänkt
sig skall sättas för högt, — var och en som
lärt yrket och som är kompetent att som
verkmästare eller förman handhava det
arbete som i regel kräves i fabriks- och
verkstadsindustrien, är helt säkert
kompetent utföra sådant prov.
Det skall bliva av stort intresse att
erfara, hur riksdagens borgerliga partier,
dess högerparti isynnerhet, kommer att
ställa sig till motionen ifråga. Skulle de
behärskas av Industrias åsikter, sålunda
avvisa kravet på legaliserad kompetens för
rätten att som egen företagare bedriva
hantverksyrke, så torde med all säkerhet
Sveriges Hantverksorganisation och
hantverksmästarnas yrkesförbund komma att
reagera på ett sätt som icke kan
missförstås.
(»Målaren»)
Detta n:r ägnas helt åt KOMPETENSFRÅGAN. Allt annat, föreningsmeddelanden
m. m., som föreligger i massor, måste översta till nästa n:r.
Emil Kihlsteöms TiiYOUiEi A.-B. Stockholm 19J6
8422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
