Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skref tillbaka, att jag var tacksam för hans anbud, men
ämnade likväl ej begagna mig däraf, ty, eftersom egendomarna ej
voro fideikommiss, hade vår far fullkomlig rätt att öfverlåta dem på
hvilken han behagade. Han hade lämnat dem åt honom, och därmed
punkt. Vi växlade flere bref, men jag var alldeles lika envis som far
min varit. Jag var alltför upptagen eller alltför lat att skrifva bref.
Af en eller annan anledning skrifver man icke här, och för öfrigt
är man beständigt på resande fot. Sålunda fick jag ett eller två
bref från honom, som jag aldrig besvarade. Det sista kom för en
tre, fyra år sedan. Och nu är han död och har lämnat mig en del
af den förmögenhet, jag ej ville taga emot, medan han lefde. Visst
var jag en galning och en envis galning hela tiden, men man
erkänner aldrig sådant, förr än det är för sent.»
De andra voro tysta en stund.
» Vet du, Bill, i alla fall borde du fara ned till Frisko och tala
med advokaten.»
»Jag skall tänka på saken», sade Bill, och sedan han åter tändt
sin pipa, lade han sig ned på sina filtar igen, »det brådskar ej på
ett par dagar.»
Intet vidare talades i saken, förr än deras gruflott blifvit
ut-gräfd, men den aftonen återkom Bill till ämnet. »Jag har tänkt på
saken och anser det klokast, att jag reser ned till Frisko. Jag tror
emellertid ej, att jag tar penningarna. I England skulle jag känna
mig som en fisk på land och ej kunna trifvas. Om jag tar
något, blir det måhända tusen pund eller så omkring. Med dem
skall jag köpa en jordlapp vid foten af kullarna, och så skall jag
låta någon odla upp marken och plantera fruktträd och vin, och
sedan, när jag blir för gammal att flacka omkring, slå mig ned
där; och inte behöfver jag väl säga, att mitt hem också skall blifva
ert, kamrater. Mer än en vecka skall jag ej dröja borta. Jag
kommer hit tillbaka, och är det så, att I fån höra af något, innan jag
återkommer, skrifven då en rad och lämnen åt handelsmannen, så
att jag får veta, hvart I gifvit er af. Min packning är i ordning,
och om jag ger mig af om en halftimme, möter jag
kvällsdili-gensen, då den passerar ofvanför grufvan.»
Sim Howlett gjorde inga invändningar, utan anmärkte rätt och
slätt: »Jag tänker du skall finna oss här.» Men just som Bill skulle
gå, lade doktorn sin hand på hans arm och sade: »Gör ingenting
förhastadt, kamrat! Mången, som vägrat mottaga ett godt, har
ångrat det sedan. Enligt din egen utsago har din bror handlat vän*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
