Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu visste hau, att hans lif kunde bero af den, och förvärfvade, efter
hvad Royce sade, en skicklighet, som påminde om en taskspelares.
Skogen var nu nedhuggen, och sällskapet beredde sig att flytta
ned till M’Kinney öfver vintern. Timmerhuggarne skulle med
detsamma begifva sig till den nya platsen och börja fälla träd, och så
snart snön fallit tillräckligt, skulle dragarne skickas dit och föra
stockarna till det nya sågverket. På detta sätt skulle det finnas ett
stort timmerförråd i ordning, när sågen på våren åter sattes i gång.
Hugh sörjde ej, när arbetet i sågen upphörde. Han hade
be-slutit att stanna till dess och var glad, att han gjort det. Tiden hade
ej varit förlorad för honom. Han hade lärt sig känna egenheterna,
lefnadssättet och karakteren hos den klass af människor, med hvilken
han skulle komma att lefva tillsammans; af en och annan hade han
äfven inhämtat rätt mycken kännedom 0111 landet och visste
hvilka platser, som bäst lämpade sig att bryta upp ifrån, samt
äfven hur han skulle styra kosan för att lättast komma in i hjärtat
af boskapslandet. Han hade lärt sig kasta sin lasso nog skickligt
för att kunna reda sig bland boskap eller hästar, om han valde
att söka sin utkomst bland dem, och hans ständiga öfning med
revolvern ingaf honom själff örtroende och säkerhet. Han kände
sig med ett ord rustad att på egen hand lefva det vilda lifvet på
slätterna och i bergen.
Det första han gjorde, då han kom ned till M’Kinney, var att
se sig om efter en häst. »Var försiktig vid hästköp!», hade Bill
Royce sagt. »Man kan våga hvad som helst på, att den häst, som
här bjudes en till salu, är stulen, och man utsätter sig för den
värsta klämma, om man skulle råka komma på den trakt, där hästen
är igenkänd. Det bästa, 0111 man köper en häst, är att gå till en
domare eller sheriffen och få hans namnunderskrift, betala
penningarna och få köpet bevittnadt af honom. Det kostar ett par dollar,
men bättre kan man ej använda sina penningar, ty med ett sådant
skriftligt intyg kan man undgå en snara om halsen.»
Hugh tog in på hotellet, och sedan han sagt värden, att han
såg sig om efter en häst, omtalade denne en afton, då han
återvände hem från ett besök hos vänner på en farm, att två karlar,
som sade sig hafva en häst till saln, kommit till staden en timme
förut. Bill Royce satt i salen, då Hugh kom in.
»Jag har kommit för att tala med dig, Hugh. För en timme
sedan såg jag två karlar komma ridande på ett par hästar och
ledande ett annat par, af hvilket den ena tycktes mig vara den finaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
